I fredags var jag på Bokåret 2009 och både Alice Eggers och Lotta Olsson verkade väldigt förtjusta i en bok som heter Natthimmel, skriven av Sofia Nordin. Det och att jag påmindes om att jag gillar ungdomsromaner fick mig att gå direkt upp till ungdomshyllorna för att kolla om den fanns inne och det fanns den. Jag lånade även Absolut Per Nilsson, the very best of som jag håller på och läsa nu.

Men det här ska handla om Natthimmel som även jag gillade skarpt.

Tilda är en osäker tjej som är väldigt rädd för att göra något fel och hon vet inte hur hon ska göra för att kunna sluta tänka på vad som är rätt och fel och oftast finns det bara fel åt alla håll och kanter. Jag känner igen mig i Tilda både från hur jag var när jag var i samma ålder, men även hur det ibland blir nu, även om jag skulle önska att jag kommit helt ifrån det, men det har jag inte. Ibland känner jag att det förväntas av mig att jag ska veta precis hur man gör i en social situation, men jag har inte den blekaste. Det känns som att jag har missat lektionen i hur man gör och jag drar mig så obemärkt jag kan undan. Tilda är alltså en perfekt huvudperson för mig och många andra som känner igen sig i detta.

Tilda blir intresserad av lajv och det blir på många sätt en väg ut ur isoleringen, ett sätt att testa andra roller, roller som hon får nytta av även i vardagen. Att se möjligheten att det går att göra på andra nya sätt.

Tildas familj är väldigt tyst. Hon smyger ut på natten för att andas och tänka och får så småningom kontakt med sin lillasyster som hon tidigare bara levt under samma tak som. Att få kontakt och kommunicera är en viktig del av boken.

Ett annat viktigt tema är vilka möjligheter det kan ge att tvingas klara sig själv om man tidigare lutat sig mot en vän som vågar mer.

Jag har tappat fart. Just att ta tag i saker är det som är svårt, mesta delen av tiden mår jag helt ok, men att börja med saker känns näst intill hopplöst segt. Oftast går det ändå, saker blir gjorda om än i en mycket långsammare takt än normalt. Sen jag väl bestämde mig för att dra ner tempot ordentligt, dvs idén om hur mycket jag bör göra per dag så har jag mått bättre. Och nu tänkte jag se om jag kan komma igång och skriva här igen. Det skulle vara trevligt.

Sen festivalen och konferensen känns det inte riktigt som att jag har hunnit landa och titta världen ordentligt. Det har mest blivit att jag hastar vidare och mer eller mindre glömmer bort vad jag planerat in, vilka mail jag inte svarat på, vem som sa, när och hur. Så det krävs ordentliga tag för att landa.

Ikväll har jag planerat in att städa, för att motivera mig själv så har jag bjudit in en vän på te senare på kvällen och det ska då vara mysigt att vistas i mitt vardagsrum. Någon gång idag ska jag även sätta mig ner och skriva en två listor, en över allt jag behöver göra och en över allt jag skulle må bra av att göra mer av. Sedan ska jag försöka prioritera. Har en recension som ligger och skvalpar i hjärnans dunkel och ploppar upp då och då som något kul, men som kräver engagemang och koncentration. Snart.

Igår jobbade jag hela dagen och åkte sen hem till en vän för att planera vår/t relationsanarki-workshop/samtal inför polykonferensen. Kom i säng vid ett och försov mig så att jag var tvungen att gå till jobbet utan frukost, för just idag var det viktigt att jag inte kom för sent – ett viktigt möte. Det viktiga mötet var instället och jag gick och köpte frukost på hemköp. Nu sitter jag är orkar inte ta mig för något alls och vill bara hem och sova. Funderar på att helt enkelt gå, gör ingen nytta här i vilket fall.

Kvällen ska jag förhoppningsvis inte sova bort helt utan ägna åt att läsa – jag vill sitta i min soffa och läsaläsaläas. Har många böcker på gång, lite splittrat och jag vet inte vad jag ska prioritera. Jag läste detta och hittade Våldtäkt & Romantik – En berättelse om kvinnlig sexualitet av Katrine Kielos här på biblioteket. Jag har lite hopp om att den ger kraft och agens och inte bara ökar på känslan av maktlöshet inför frågan. Samtidigt håller jag på och läser Hypnotisören av Lars Kepler och den känns fullt möjlig att sitta i några timmar i soffan med. På spårvagnen läser jag Kärlek hur fan gör man av Bob Hansson och ”mormorsboken” ligger hemma och skriker på uppmärksamhet.

Stressande faktum: Jag har ett oklart antal låneböcker hemma som bör lämnas tillbaka. Det är svårt att komma ihåg och orka fixa med det på morgonen för att hinna lämna in dem på vägen hem, eller att gå hem och hämta dem och gå upp och lämna dem innan jag fått i mig mat. Jag skjuter på det och det stressar i bakgrunden. Gissar att fredag är en bra dag för att faktiskt göra det.

Nu är jag tillbaka till vardagen och med det kommer planerandet och ”utförandet” av en festival + en konferens och jag känner att jag inte riktigt hinner andas – vilket är dumt. Så jag ska försöka andas i mellanrummen som ändå finns och jag kommer kanske skriva något mindre i alla fall den närmasta veckan.

Varje månad, senast den femtonde, så ska jag lämna in ett papper till socialkontoret med info om inkomst, min hyra, försärkning, el-kostnad, ev. medicinkostnader och om jag behöver pengar till något extra. En gång bad jag om pengar för glasögon – de billigaste glas-glasögonen utan specialslipningar och med billgaste bågarna skulle jag få. Jag har såpass mycket synfel att det inte funkar, jag skulle se ut som en insekt. Som tur är har jag en vänlig vän som hjälpte mig. Glasögonen kostade 4000:-, enligt Synsam var de billigt och de hade inte gått att få ett par billgare, de skrev de till min socialsekreterar, det spelade ingen roll. Från soc fick jag 2500:-, resten betalar jag av med 200:- varje månad till min snälla vän. I maj gick mitt kylskåp sönder, all mat frös och jag fick köpa ny mat. Jag bad om 300:- extra för det, det fick jag inte – det ska grundnormen räcka till tydligen.

Sen i maj så jobbar jag, praktik, på ett bibliotek fyra dagar i veckan, den femte skriver jag på min uppsats. Det är heltid. För detta får jag ca. 4000:- från försäkrningskassan. För att få de pengarna så måste jag skicka in ett papper som jag fyllt i och som någon på praktikplatsen skrivit under, varje månad. Jag meddelar soc vad jag får och får lika mycket mindre från dem. Ett papper extra, heltidsjobb och inte ett öre mer att leva för.

Var tredje månad får jag en stor hög med inbetalningskort från CSN, då måste jag skriva till min socialsekreterare och be om ett papper på att jag har soc, fortfarande. Det pappret ska jag skicka in till CSN så att de alldeles säkert vet att jag är för fattig för att betala sisådär 1000:- per månad. Under tiden ökar min skuld till CSN duktigt varje år. Just nu är min skuld till CSN 300 949:-.

Vad har jag då att leva för varje månad?

Jag brukar få runt 8000:- från soc, 3700:- går till hyra. När alla räkningar är betalda brukar jag ha mellan 2000:- och 2500:-. Riktigt bra månader har jag 3000:- kvar att leva för, då bör jag egentligen spara så att jag tex har råd med spårvagnskort. Det fungerar helt ok att leva för den här summan pengar i ett halvår eller så, men efter en längre period så börjar det bli svårt. Det ska räcka till kläder, men jag förstår inte hur. Ett par strumpor, eller en billig t-shirt är väl ok. Men byxor till exempel, de brukar kosta si sådär 500:- och det har jag inte råd med. Jag har ärvt och fått byxor senaste åren. Det samma gäller skor. Födelsedagspengar brukar även de få gå till kläder.

Nu kollade jag precis mitt konto, jag hade fått in skatteåterbäringen – det jag betalade för mycket i skatt förra året 1697:-, det måste jag meddela soc, så att de kan dra den summan från nästa inbetalning. Det känns förjävligt, att jag betalade för mycket i skatt, på en mycket låg lön och när jag får tillbaka den nu så resulterar det i absolut ingen förändring i min ekonomi. Jag hade gärna haft de 1697:- då istället om jag nu inte får dem nu.

Förra gången jag hade soc så fick jag även 1000:- i bostadsbidrag de 6 första månaderna. Sen fick jag ett jobb, på det jobbet tjänade jag mer än 77000:- brutto på de resterande 6 månaderna (jag tror summan var lägre då, för ett par år sedan) . Pga denna summa pengar, som jag knappt kunde leva på, så är jag nu återbetalningsskyldig till försäkringskassan. Om jag får ett jobb senare i år så kommer jag även bli skyldig de 3000:- som jag fått i bostadsbidrag i år.

Ett hett tips är att se till att inte behöva gå på soc första halvan av året, då tvingas man nämligen söka bostadsbidrag, om man sen får ett jobb så måste man betala tillbaka det. Om man istället har ett jobb första halvan av året och sedan måste vända sig till soc, då måste man även då söka bostadbidrag, men det kommer man då inte få, eftersom man tjänat pengar tidigare. Då blir man inte återbetalningsskyldig.

Jag har haft otur och varit beroende av soc fel halva av året, dålig planering?

77 000:-, det är ca 54 000:- efter skatt, det blir 4500:- per månad. Om man tjänar 4500:- per månad och har en hyra på 3700:- så har man 800:- kvar. Då får man inget bostadsbidrag.

När man har fulltidspraktik och inte har någon a-kassa så får man ca 4000:- från försäkkringskassan, vad är det för en summa? Den går inte att leva på så hur kom de på den?

Jag är bara i Göteborg över helgen och jag har tillbringat stora delar av den hos grannarna på andra sidan, läsandes Ekonomihandboken och provat likörer. Fast det blev bara en likör och en päron-något. Det var ganska gott. Ekomihandboken var fullständigt tråkig de första kanske 20 sidorna, sen kom den igång och blev bra och jag skulle velat placera något annat kapitel först. Gissar att många läsare ger upp vid otaliga sidor om nationell ekonomi, det gick rundgång på orden. Sen blev boken mer tydligt politisk och då var det lättare att hänga med. Intressant också. Har nu sett att det finns en nyare upplaga, vilket jag hela tiden tänkt att jag skulle vilja ha, men samtidigt känns det dumt att börja från början nu när jag läst en sisådär 150 sidor. Läser nog vidare och tar den uppdaterade upplagan vid ett senare tillfälle, har jag tur så kommer det en än mer uppdaterad upplaga sen.

Nu sitter jag här vid datorn och väntar på att hennan ska ”verka” klart i håret, det är ganska rastlösande. Vill inte sitta i soffan med hennan och har då inte så mycket mer att göra än att sitta här och vänta. Får skölja ur det snrat dock.

Imorgon bitti, tjugo över sju, åker jag till Malmö!

Mondo beyondo-visionen (snabb skiss om en utopisk framtid):

Jag är författare och skriver intressanta böcker av flera olika slag, jag arbetar någon dag i veckan på ett bibliotek som är nyskapande och där det  händer spännande saker. Det rådande ekonomiska system innefattar bland annat medborgarlön och poängen är inte ökad konsumtion utan att få mat för dagen, ha någonstans att bo och ha det fint omkring sig och människor är öppna inför varandra och respekterar samtidigt varandras integritet – det är så självklart att respektera andras integritet att ingen har hårda kanter.

Inga murar behövs och människorna lär känna varandra och gör saker tillsammans, skapar och har gemensamma projekt. Grunden är att alla trivs och utvecklas och mår bra och ibland blir det missförstånd eller skavande olikheter och då blir vi ledsna och det är ok. omvärlden mår också bra, växterna, djuren, städerna och det ser olika ut på olika platser och vi kan vistas där vi trivs. Reklamskyltar finns det inga, men konst och kommunikation, det går att finna likasinnade för gemenskap och eller projekt.

Det finns ljuskällor som är varma utan att vara glödlampor, eller så glöder glödlampor utan att en massa energi behövs. Jag sover bra på nätterna och är ibland engagerad på dagarna, skapar och fixar och ordnar projekt med vänner. Festivaler, konst och ord.

Det finns tid för ensamhet – att bara vara och sitta i ett fönster och titta på världen som rör sig, det finns inga bilar, men möjligen häftiga fordon, som inte skadar miljön, för längre färder – mellan platser, inom platserna i tex en stad där finns det bara kollektivtrafik. Det går att leva i olika tempon bredvid varandra. Olikheter får rum, det är spännande och intressant om än lite komplicerat ibland.

Jag har börjat läsa Min mormors historia och så har jag läst ut en bok av Annika Dahlqvist om LCHF-kost, Doktor Dahlqvists guide till bättre hälsa och viktkontroll och förutom att jag stör mig på amerikanska förkortningar, att boken känns lite för ”överrygande” så tycker jag att det är intressant. Jag har länge funderat på om ”man blir fet av fett”-sanningen stämmer och testade något liknande förra året och mådde bättre + gick ner i vikt. Jag är allergisk för bantning, och vill inte haka upp mig på mat/viktfokus, men behöver gå ner i vikt om inte annat så för att få lättare att röra på mig. Om lite kolhydrater och mycket fett funkar, om jag mår bra av det, så ska jag köra vidare på det.

Mormorsboken har jag bara precis hunnit börja på, jag har läst Birgitta Stenbergs berättelse om sin mormor, den var ganska fiktiv och jag gillade den! I hennes mormorsberättelse så hade mormorn en tresam relation som i och för sig gick fel, men som var fin så länge den varade.