Arkiv för augusti, 2008

Lägesrapport

Boken artar sig, nu vill jag läsa. Har läst på alla spårvangs- och bussresor som jag gjort idag och det har varit en hel del. Hälsat på hos två vänner och min syster. Försökte mig på att läsa från spårvagnen till en av vännerna, men det var svårt för det kom träd ivägen för lamporna hela tiden.

Annonser

Lämna en kommentar

En vanlig deckare?

Människa utan hund drar inte i mig. Jag fick en kommentar om att detta är en annan sorts deckare. Och jag funderar på vad som är jämförelse materialet. Vad är en normal deckare? Eller en vanlig deckare?

Jag har läst en hel del Elisabeth George, men tröttnade efter ett tag. Det kan vara så att jag, senast jag försökte, höll på att falla ur en läsperiod, eller var deckarmätt. De senaste deckarna jag läst, eller snarare lyssnat på, är Millenium-trilogin. Jag Läste de första två delarna ungefär när de kom ut och lyssnade på alla tre i en följd, för några veckor sedan, tillsammans med en vän som inte läst dem tidigare.

Åsa Nilsonnes Tunnare än blod var en deckare jag tyckte om, om jag minns rätt. Under samma resa som jag läste Tunnare än blod så läste jag en annan deckare som jag inte minns namnet på, men som jag helt klart tyckte var mycket sämre. Eller var det tvärt om? Jag blandar ihop dem eftersom att jag läste dem precis efter varandra. Har för mig att det var Nillsonnes jag gillade, att jag funderade på att hon är psykolog och att det märktes och att det gav berättelsen djup.

Sen läste jag någon, för rätt längesedan, med en polis i Skåne. Jag tror att det kan ha varit en av Mankells Wallander-deckare. Jag minns inte handlingen och inte riktigt vad jag tyckt om den, men jag tror att jag var relativt positiv.

Förutom Elisabeth George så är det alltså främst Svenska deckare jag har läst och de är ganska olika även om delar av uppbyggnaden av berättelsen påminner om varandra. Jag tycker bäst om deckare där brottet som ska lösas fungerar som en sammanhängande länk i mitten av berättelsen och där tyngdpunkten ligger i personbeskrivningar och relationer. Vardagsskildringar är trots allt det jag dras mest till. Allt för spektakulära eller osannolika slut brukar göra mig lite lätt irriterad.

, , ,

2 kommentarer

Håkan Nesser

Efter att ha läst det här så blev jag för jag vet inte vilken gång i ordningen nyfiken på att läsa någonting av Håkan Nesser så jag lånade den första boken i Barbarotti serien, Människa utan hund. Jag har bara öppnat boken och läst ungefär tre sidor och har ännu inte fastnat. Jag brukar inte fastna i en ny bok efter att bara ha läst ett par sidor så det säger inte så mycket om boken.

På bara ett par sidor har namnet Rosmarie Wunderlich Hermansson, det är henne vi följer i inledningen, och jag kan inte låta bli att irritera mig lite på detta. Varför skrivs hela namnet ut upprepade gånger?

Jag återkommer när jag kommit en bit in i boken.

,

2 kommentarer

Mer vision

Det ska även gå att dricka lite kaffe/te och sitta ner i en soffgrupp och titta lite i böcker som man funderar på att köpa. Och så vill jag ha skrivarkurser, författarbesök och bokcirklar på kvällstid.

Lämna en kommentar

Mer om bokföringsboken

Jag bläddrade vidare i bokföringsboken och jag och en vän satt och gjorde narr av den. Den är helt enkelt värdelös om syftet med boken är att jag ska få koll på bokföring så misslyckas den kapitalt. Boken får åka tillbaka till biblioteket och jag får försöka hitta bättre information någon annanstans. Om någon vet något så får ni gärna tipsa.

Syftet är att få grepp om det här med att starta eget för att kunna öppna en mysig bokhandel någonstans i Göteborg. Jag har beskrivit det som att jag inte ska vill någon särskild nisch på böckerna i min bokhandel, men det är inte sant. När jag tänker efter så vill jag ha mest skönlitteratur och lite facklitteratur. Men jag tänker mig inte heltäckande på facklittområdet. Frågan är vad jag egentligen tänker mig. Biografier och historia vill jag ha och bra psykologiska och samhällsvetenskapliga böcker. Populärvetenskap. Sen är det personlig känska jag vill åt. Det finns ett par sådana bokhandlare i Göteborg, men akademibokhandeln, bokia, wettergrens och pocketshop breder ut sig. Jag tror att det finns fler än jag som gillar tanken på mindre något mer lokala bokhandlare, dvs jag har inte tänkt placera den mitt i stan utan en bit från centrum. I något område där det bor mycket ”kulturfolk”.

Jag har varit i kontakt med en av dem som har en sådan här bokhandel och kan hon så kan jag. Jag behöver bara ha mer på fötterna innan jag sätter igång, och då är det ekonomidelen som jag har minst koll på. Företagsekonomi. Min syster läste det förra året, på komvux, ska fråga henne om hennes lärabok var bra.

, , ,

Lämna en kommentar

Bokföring

Jag vill någon gång starta en bokhandel och har nu bland annat lånat en bok för att få lite mer grepp om bokföring. 100 sidor – bokföring för dig som hatar det heter den och jag hoppades lite att den skulle förklara bokföring på ett för mig begripligt sätt, men det gör den inte. Jag har inte svårt för siffror och jag har inte svårt för att hålla reda på min egen ekonomi om jag vill/behöver. Problemet med förklaringarna i den här boken, och allt jag tidigare hittat, är att de är för mycket beskrivning och för lite förklaring.

Jag vill veta varför jag ska göra en viss sak om jag ska göra den. ”Så här ska man göra för så är det” fungerar mycket dåligt som förklaringsmodell om jag ska förstå någonting. Jag blir bara irriterad och letar vidare i texten efter en beskrivning på varför. Om jag förstår varför så blir det ofta lätt att komma ihåg och göra rätt.

Jag antar att det finns ett varför bakom endel tillsynes onödigt trassliga sätt att räkna ut ett företags ekonomi på. Det verkar konstigt om de har krånglat till det helt i onödan. Eller? Kan det vara så att den här boken är gjord för dem som bara vill veta hur man gör och skiter högaktningsfullt i varför ? Jag undrar vad dem i så fall hakar fast informationen på. ”Det är så för att det är så…”

Jag har en kritik till. Det är opedagogiskt att förklara ords betydelse i en viss kontext med andra ord från samma kontext som är lika obegripliga för en oinsatt. Det underlättar inte för förståelse.

, ,

Lämna en kommentar

Min typ brorsa – Johanna Lindbäck

Jag började läsa i Min typ brorsa igår, så fort jag kommit hem efter att jag hade lånat den. Alla grannar var samlade hos den av dem jag kom hem till och den yngsta ville se på film, jag ville läsa och tog med mig boken in på toa för att kunna börja. Fastnade inte riktigt med en gång, men var nyfiken och fortsatte på spårvagnen in till stan där vi skulle gå på bio, jag och några vänner. Läste hela vägen. När vi kom hem och hade ätit lite så satte jag mig i soffan och läste tills jag skulle sova och idag har soffan varit min vän hela dagen. En avstickare till arbetspsykolog, läste på vägen dit och vägen hem. Gick och läste på vägen från spårvagnen och hem. Hade ju inte bråttom så kunde lika gärna läsa vidare. Och sen satt jag återigen i soffan tills boken var utläst någon gång runt sju ikväll.

Och nu funderar jag på vad det är som gör att jag blir så fast, vad är det som jag tycker är så bra? Jag har inget snabbt svar på den frågan. Berättelsen drar in mig och jag hänger på, sådana saker som att fundera på berättarteknik kan jag inte ta med in i berättelsen, jag är för mycket i den. Och det i sig är ett väldigt bra betyg. Det var det här jag ville komma åt och det var samma med En liten chock. Jag är med personerna den skildrar och jag undrar om jag inte själv blir lika gammal som dem för en stund. Jag går åter i gymnasiet och det hade kunnat vara jag, fast ändå inte. Om jag identifierar mig med någon så är det med Daniel, typ brorsan.

Det är ungdomsbok och det är vardagsskildringar och det är förälskelser. Och jag tänker att den här boken hade jag älskat om jag fått tag i den när jag själv gick på gymnasiet, eller tidigare, på högstadiet. Jag tycker om den nu också, men då, då hade den troligen varit ännu närmare.

Jag vill ha mer.

I ett tidigare inlägg så nämner jag Annika Holm och Olle-böckerna och jag tänker att de gav lite samma känsla. De böckerna läste jag om för något år sedan och jag gillade dem då med, även fast jag tror att det är andra saker som berör och andra saker som tar mer plats än då jag läste dom som barn/ungdom.

Jag kan inte säga så mycket mer än att rekommendera boken för alla som gillar bra ungdomsromaner med vardagsskildringar som kommer en nära.

, , ,

Lämna en kommentar

Biblioteket, äntligen…

När jag har druckit upp mitt kaffe så är det äntligen dags för ett besök på biblioteket. Ska tyvärr lämna tillbaka en bok som jag inte hunnit läsa ut, Sluta grubbla,börja leva av Steven C Heyes. Det var för mycket ”gör det här under en vecka” för att jag skulle hinna klart på en månad. Eftersom det är kö på den så kunde jag inte göra något omlån. Det är en självhjälpsbok som verkade bra, inga mirakelkurer eller ”när du har läst den här boken är du aldrig mer ledsen”. Handlade mest om accepterande och att leva trots att saker ibland är jobbiga och påfrestande. Jag tror att jag ska beställa den igen.

,

1 kommentar

Annikor

Biblioteket i Kortedala har tydligen stängt på lördagar så jag missade att hämta ut böckerna som jag har beställt. Så jag tog upp en annan lånebok istället, Annika Thors Motljus. Jag har bara precis börjat läsa och hittils tilltalar den mig inte. Jag tyckte mig känna igen namnet Annika Thor, men jag har blandat ihop det med Annika Holm vars barnböcker jag tyckte mycket om. Får se om jag bryr mig om att läsa vidare eller om jag bara lämnar tillbaka den. Det lutar åt det senare.

,

4 kommentarer

Glimtar ur mitt liv som läkare – Ada Nilsson

De här är Ada Nilssons självbiografi och hon skriver själv i början av boken att det är minnen, att hon inte har fört dagbok kontinuerligt och att det troligen kommer bli lite hattigt, men att det nog kommer ge något ändå. Och det gör det. Det stämmer att det ibland känns som att hoppen är omotiverade och jag vill veta mer om vissa saker som bara nämns i förbigående, men boken gav någonting. En historisk personlig inblick. Jag brukar inte intressera mig särskilt mycket för historia, men när det historiska presenteras personligt så blir jag intresserad och vem vet kanske blir jag snart intresserad av att ta reda på mer, inte bara genom fler biografier utan även genom historiska böcker som beskriver en epok.

Prostitutionen på tidigt 1900-tal var vad jag förstår ganska utbredd och kvinnorna som var prostituerade var tvungna att registrera sig för att komma på återkommande läkarbesök. Detta var för att komma åt könssjukdomar. Ada kritiserar det faktum att de män som går till dessa kvinnor inte behövde vare sig registreras eller kontrollera sig. Problemet med könssjukdomar betraktas som de prostituerades ansvar. En av anledningarna som nämns för att inte kontrollera männen är att de då skulle tvingas börja i riksdagshuset och med de så är saken ur världen.

En annan sak som gör Ada upprörd är att barnmorskorna tjänar 1,50:- per förlossning och detta oavsett hur lång tid förlossningen tar och eftervvården räknas inte heller med. Själv är Ada gynekolog och arbetar ofta som förlossningsläkare. Jag får bilden av en stark kvinna som gör det hon vill och det hon brinner för. Hon deltar i kampen för kvinnors rättigheter och reser mycket. Hon ger särskilt mycket plats till att beskriva Alexandra Kollontay och jag blir lite nyfiken på att läsa hennes dagböcker som nyligen givits ut på svenska vilket jag såg häromdagen.

Jag hade gärna läst mer om Fogelstad och Tidevarvet och jag kommer fortsätta leta efter biografier från den här tiden och den kretsen.

, , ,

2 kommentarer