Min typ brorsa – Johanna Lindbäck

Jag började läsa i Min typ brorsa igår, så fort jag kommit hem efter att jag hade lånat den. Alla grannar var samlade hos den av dem jag kom hem till och den yngsta ville se på film, jag ville läsa och tog med mig boken in på toa för att kunna börja. Fastnade inte riktigt med en gång, men var nyfiken och fortsatte på spårvagnen in till stan där vi skulle gå på bio, jag och några vänner. Läste hela vägen. När vi kom hem och hade ätit lite så satte jag mig i soffan och läste tills jag skulle sova och idag har soffan varit min vän hela dagen. En avstickare till arbetspsykolog, läste på vägen dit och vägen hem. Gick och läste på vägen från spårvagnen och hem. Hade ju inte bråttom så kunde lika gärna läsa vidare. Och sen satt jag återigen i soffan tills boken var utläst någon gång runt sju ikväll.

Och nu funderar jag på vad det är som gör att jag blir så fast, vad är det som jag tycker är så bra? Jag har inget snabbt svar på den frågan. Berättelsen drar in mig och jag hänger på, sådana saker som att fundera på berättarteknik kan jag inte ta med in i berättelsen, jag är för mycket i den. Och det i sig är ett väldigt bra betyg. Det var det här jag ville komma åt och det var samma med En liten chock. Jag är med personerna den skildrar och jag undrar om jag inte själv blir lika gammal som dem för en stund. Jag går åter i gymnasiet och det hade kunnat vara jag, fast ändå inte. Om jag identifierar mig med någon så är det med Daniel, typ brorsan.

Det är ungdomsbok och det är vardagsskildringar och det är förälskelser. Och jag tänker att den här boken hade jag älskat om jag fått tag i den när jag själv gick på gymnasiet, eller tidigare, på högstadiet. Jag tycker om den nu också, men då, då hade den troligen varit ännu närmare.

Jag vill ha mer.

I ett tidigare inlägg så nämner jag Annika Holm och Olle-böckerna och jag tänker att de gav lite samma känsla. De böckerna läste jag om för något år sedan och jag gillade dem då med, även fast jag tror att det är andra saker som berör och andra saker som tar mer plats än då jag läste dom som barn/ungdom.

Jag kan inte säga så mycket mer än att rekommendera boken för alla som gillar bra ungdomsromaner med vardagsskildringar som kommer en nära.

Annonser

, , ,

  1. Lämna en kommentar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: