Familjens projektledare säger upp sig – Gunilla Bergensten

Jag har nu läst ut Familjens projektledare säger upp sig av Gunilla Bergensten och jag har ett antal funderingar omkring det hela. Boken utgår ifrån hur det oftast är kvinnan som har den totala kollen över vad som behöver göras och när och hur och varför när det kommer till familjelivet. Sen kanske hon deligerar ut ansvar till man och barn, men det är hon som är ledaren, därav projektledare vilket är en ganska träffande metafor. Utgångspunkten för scenariot är naturligtvis en heterosexuell kärnfamilj. Mamma, pappa och två barn i ett radhus. Båda jobbar helttid i samma bransch.

Jag reagerar på allt som Gunilla tycker att hon behöver göra, dvs nivån på ordningen i ett hem. Städa badkaret varje vecka tex, hålla koll på allas födelsedagar och ge alla presenter, ordning och reda och varje sak har sin plats. Jag uppfattar hennes nivå när det kommer till städning som hög och jag har själv aldrig lärt mig hur sjutton man gör för att hålla sitt hem något sånär iordning. Men, det är en nivå hon trivs med och problemet, att hon gör sjufallt mer än sin man, är ett reelt problem. Det går inte att objektivt fastställa en normalnivå för städning, det är helt enkelt olika, men vad gör man om man bor tillsammans med någon som har en helt annan nivå, som inte reagerar överhuvudtaget förren man själv får gråa hår?

Jag känner igen det här från min barndom, det var sannerligen mamma som hade koll på allt och åter allt, pappa hade nollkoll vad jag har förstått. Och vår städnivå var inte så hög, det är inte det jag känner igen utan resten av familjelogistiken. Mamma hämtade och lämnade oftast på dagis, handlade påvägen, plockade undan saker från vardagsrummsbordet, lagade middag alla dagar utom fredagar då min fantastiska pappa gjorde pizza. Han kunde göra hasselbackspotatis också som var mycket god. Men alla andra dagar? Handla kläder, jag gissar att mamma gjorde allt på den punkten också, eventuellt deligerade hon ut klädhandlingsansvaret emellanåt, men det var skittråkigt att handla kläder med pappa. Det enda jag kan minnas att jag handlat med honom är för övrigt skor och han stod mest och trampade vid utgången och tyckte att jag skulle skynda mig.

Jag är själv inte en del av något kärnfamiljsliv nu och jag måste säga att jag är rätt glad för det när jag läser böcker av det här slaget. Även om min städnivå inte är särskilt hög, det ligger drivor av kläder lite varstanns i mitt hem för tillfället så vet jag att jag är rätt bra på att hålla koll, strukturera och påminna när det gäller viktiga saker, de saker som jag tycker är viktiga alltså. Jag är glad att jag har tagit ett stort kliv bort från parrelationstrasslet.

Jag har ett förslag på lösning bo tillsammans med personer som har ungefär samma nivå på städning som du själv har. Att inte bo ihop med barnafadern behöver inte betyda att inte relationen är fungerande i övrigt. Sov över hos varandra ibland, häng i varandras soffor och titta på tv. Laga mat ihop när andan faller på. Det finns inget självändamål i att bo tillsammans med en person som får en att få gråa hår.

Jag tror att denna lösning känns svår för många, det verkar nämligen som att det ses som ett misslyckande för en kvinna att inte få familjehjulet att snörra friktionsfritt. Om jag har förstått det rätt så är det oftast kvinnorna som skäms och mår dåligt om deras män inte tar sin del av ansvaret hemma. Är det kvinnans ansvar? Har kvinnan misslyckats om hon väljer att bo själv och ha barnen varannan vecka?

Åter till själva boken, jag hade uppskattat om uppsägningen som familjensprojektledare hade genomförts mer radikalt, det hade varit mer intressant att läsa om det. Vad händer då?

Annonser

, , , ,

  1. #1 av Birgitta (mamma) på 4 september, 2008 - 8:52

    Känns bra att du har sett att jag var projektledare för vår familj! Kram

  2. #2 av elin på 5 september, 2008 - 11:53

    Det är klart att jag har sett. Jag tror att du skulle uppskatta boken så kolla om strömstad sbibliotek har den inne.

  1. Klädkammaren « vardagen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: