Coq Rouge – Jan Guillou

Nu har jag lyssnat klart på Coq Rouge som jag alltså har läst tidigare och jag förundras verkligen över hur mycket som var nytt. Förförståelsen är helt enkelt radikalt annorlunda för mig nu jämfört med för mig när jag gick i gymnasiet, eller när det nu var som jag läste boken. Sättet den är skriven på påminner lite om Millenium-trilogin, eller om man ska säga att det är tvärtom med tanke på vilken ordning böckerna kommer i. Fast den senare är mer genomarbetad och karaktärsbeskrivningarna känns mer levande.

I Coq Rouge blir en säkerhetspolis skjuten i huvudet på ett mycket professionellt sätt. Denna säkerhetspolis arbetade med frågor som gällde mellanöstern. Näslund som leder utredningen vill hitta en palestinsk syndabock. Hamilton kopplas in på fallet.  Karl Gustav Gilbert Hamilton är berättelsens huvudperson, han har en speciell bakgrund som utbildad fieldoperator i USA och han har ett förflutet som kommunist och medlem i Clarté.

Coq Rouge är en helt okej berättelse och jag ville lyssna vidare och blev nyfiken på hur saker och ting hängde samman. Personerna skildras en aning platt, men jag fick ändå en känsla för flera av dem och har en liten förhoppning att det blir mer djup och inte bara mer av samma i nästkommande böcker. Den fungerar bra att lyssna på samtidigt som man pysslar med någonting annat. Och det är en genre som jag och min granne båda tycker om så att vi kan lyssna tillsammans. I övrigt läser vi böcker av helt skilda slag.

En detalj som jag tyckte var lite kul i boken var att se hur tydligt vissa saker har förändrats sen mitten av 80-talet. Datorerna, som har en framträdande roll i berättelsen, är påtagligt dåtida det är näst intill skrattretande att höra beskrivningarna om dem. Hur Hamilton tar bort skyddsplatsen från tangentbordet, det gör han många gånger. Och hur fascinerade alla är av vad datorerna kan åstadkomma, även författaren?

Apropå författaren så gör Jan Guillou en del lite överdrivna och uppenbara syftningar till sig själv. Någon som kommit på IB-affären i Folket i bild samt en skuggad journalist. Det blir snudd på fånigt, men också underhållande fast kanske snarare på bekostnad av författaren en något annat.

Annonser

, , , , ,

  1. Lämna en kommentar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: