Arkiv för juli, 2009

Idéer

Just nu hinner jag inte skriva min mormors berättelse, skriva ner min mondo beyondo, eller vara arg på det ekonomiska systemet  – men det kommer nog snart!

Lämna en kommentar

Inspiration

Mondo beyondo

Lämna en kommentar

Svinalängorna – Susanna Alakoski

Jag har ett ”problem” när det kommer till att skriva om böcker jag har läst och det är att jag själv inte gillar att få veta för mycket om en bok innan jag läser den. Jag tycker det är svårt att veta vad jag ska peka på. 

Om Svinalängorna, vill jag mest säga
– Den är bra, läs den!
Det säger ju dock ganska lite om boken, vi kan ju ha olika smak. Min chef här tyckte tex att den var tråkig och kunde inte ta sig igenom den.

Så jag förtydligar; Den här boken berättar ”verkligheten” från ett barns perspektiv. Ett barn som lever i en familj med alkholiserade föräldrar och där många omkring lever under liknande förhållanden. Området, det som Svinalängorna syftar på är ett område för samhällets bottenskikt. Leena har två bästa vänner och en hund att ty sig till. Hon tar ansvar och försöker hålla ordning på sin familj. Hon lyckas på något sätt hålla sig flytande och boken inger någonstans ett hopp.

Sen har vi språket, jag gillar språket, men har lite svårt att sätta fingret på varför. Dels gillar jag leken med ord och att vissa saker upprepas i ännu en mening. I början samlar Leena på ord, svåra ord som ”plastmatta, parkettgolv, nykterhetslöfte, p-pillar och kondom”. Känslor och reaktioner förklaras utan att förklaras, det är sättet som de beskrivs på som gör de levande – jag gillar det. Jag vill också skriva så. Det är en tanke jag får. Jag vill kunna skriva såhär, så att känslorna och beteendena kommer till ytan utan förklaringar.

Socialrealism, vardag, misär och hopp. Och ett vackert språk, gillar du det så gillar du den här boken!

, ,

2 kommentarer

Hypnotisören – Lars Kepler

Efter att ha läst detta så blev jag sugen på att läsa Hypnotisören av Lars Kepler och detta trots att jag då helst vill läsa ”snälla” böcker just nu. Jag har missat hypen som de pratar om, tror jag levt lite i mediaskugga ett tag. Och efter att jag läst inlägget så gick jag förbi en bokaffär som ägnade ett helt skyltfönster åt endast den här boken, absurt.

Det är något visst med deckare som gör att jag gillar dem, när de är bra, trots att de verkligen spelar på rädslor och ”onda män”, det är vanlgiast att det är en man som är förövare – i alla fall i de böcker jag läst. Precis som i verkligheten alltså. Fitkionen speglar verkligheten och deltar i reproducerandet av den samtidigt, knepigt det där. I vilket fall så blev jag alltså sugen på att läsa den här boken, men på dagtid. Att läsa en sådan bok nattetid, när jag redan tycks komma på allt möjligt att vara rädd för när jag ska sova skulle bara vara korkat.

 Och, jag har turen att jobba på ett bibliotek, och chefen tyckte att vi självklart ska köpa in den, eftersom den kommer efterfrågas – pga hypen. Hon föreslog även att jag kunde sätta mig först i kön, så när boken leveras från bokus är det bara att sätta tänderna i den… hoppas att det sker innan torsdag så kan jag ha den som semesterläsning.

Tipsa mig om: Snälla böcker med djup, vardag, gärna i Sverige, nutid.

,

4 kommentarer

Olika

När jag gick iväg på lunch förut så fick jag gå tillbaka och hämta boken, för jag hade glömt den. På väg ut igen viftade jag med boken och sa att det ju inte går att äta lunch utan en bok. Chefens reaktion var att säga ”den boken var var jättetråkig, den tog jag mig inte igenom”, eller något liknande. Och jag förundras över olikheter i smak. Vad som lockar olika personer. För mig är Svinalängorna allt annat än tråkig och jag har inga som helst problem med att ”ta mig igenom” den. Har läst lite drygt halva nu, läste mer än en halvtimma i natt och sedan på spårvagnen och på lunchen.

Jag har funderat endel på läshastighet, jag läser långsamt och jag gillar att läsa långsamt. Kanske är då vissa böcker mer i fas med detta långsamma tempo? Medan andra som gillar att läsa snabbt uppskattar böcker med fart i. Fast jag kan gilla böcker med fart och sug i, även om jag läser dem långsamt.

Lämna en kommentar

Svinalängorna

Jag är nu ca 60 sidor in i boken och gillar det jag läser starkt. Språket, känslan, rytmen, närheten. Det här är bra. Och nu ska jag sova och ska försöka att bara läsa en halvtimma…

,

Lämna en kommentar

Dikotomier

Möjlighetsdagen skriver om det positiva tänkandet som stående emot visionärt tänkande och jag reagerar också på det positiva tänkandet och KBT när det förenklas och påstås komma med enkla lösningar, men jag lockas av KBT och mindfullness. För mig ger just det, att vara mer i nuet och släppa ilskan som förlamar mig, en möjlighet att faktiskt agera för förändring. Det behöver inte ställas emot varandra utan kan förstärka varandra, likagärna.

Men, hela KBTmindfullnesstänkpositivtslutastressa-kittet har blivit något som går att exploatera och använda på fel sätt. Använda för att förenkla och för att tysta. Jag tror att det används så främst av en anledning: Både författare och läsare vill ha snabba enkla lösningar på problem; ångest, stress, panik, frustration, känslan av att aldrig räcka till etc. Det kan användas av dem som tycker att var och en är sin lyckas smed och att ingenting har med strukturer att göra, men det år också att använda i strävan att förändra.

Jag minns inte i vilken bok det var jag läste det, men där stod iaf något i stil med att om bilarna kör för fort och inte stannar vid ett övergångsställe så är det jag som skadas/dör om jag går över övergångsstället och blir påkörd. I stunden gör jag nog bäst i att vänta tills det blir en lucka då jag kan gå över – sen när jag kommer hem skulle jag ju kunna skicka ett mail till trafiknämnden och be dem sätta upp trafikljus och eller fartkameror. Att bara gå ut i vägen för att bilarna minsann borde stanna funkar inte.

Det där går väl att jämföra med stress, men blir genast mycket mer komplext – vart anmäler jag den stressade arbetsplatsen? Det jag kan välja att göra är att inte stressa själv, att säga ifrån. Det är inte att gå emot KBT eller mindfullness, det är att agera på det som händer just där och då. Att bara må dåligt och känna sig stressad resulterar inte i någon förändring – på samhällsnivå.

Seriöst så tror jag att om alla sysslade mycket med mindfullness (vilket är ett fult ord, gillar inte engelska ord när de används i svensk text/tal) medveten närvaro, påriktigt, så skulle mycket av det som har sitt grepp över människor förlora sitt grepp, tror jag. Och sist, medveten närvaro (påriktigt) är inte det samma som att inte säga ifrån. Är inte det samma som att tystna och är inte det samma som att låta andra behandla en precis hur som helst. Mycket handlar det om närvaro och att se hur läget är och sedan handla utifrån det.

Låt inte nyliberalerna ta beslag på den medvetna närvaron och KBT:ande i vardagen.

Lämna en kommentar

Lunchdags

Jag började läsa Mörkt vatten av Joyce Carol Oates i förhoppningen att någon annan bok av henne skulle locka mig, jag läste nämligen en för länge sen som jag inte minns namnet på, men som fick mig att mest bara må dåligt. Samtidigt som jag tyckte att den var bra, bra som i välskriven. Den här boken fick samma effekt. Dels tror jag att det handlar om att jag mår dåligt av när manlig sexualitet beskrivs som erövrande, obehaglig, hemsk. I den här boken, Mörkt vatten, så tycker jag mig mest ana den bilden av den manliga sexualiteten mellan raderna, men det är tillräckligt för att jag ska må dåligt.

Tillägg: Jag tyckte inte heller om det eviga upprepandet av fullständigt namn ”Kelly Kelleher”, dels så stör det mig i allmänhet när författare väljer att skriva så och dels så fick jag en känsla av distans till historien. Jag började fundera på om jag föredrar berättelser skrivna i jagform. Jag vill känna närvaron.

(Läste nu detta och tänker att det kanske ger berättelsen en annan känsla om man känner till vad boken ”bygger på”, jag hade inte den blekaste)

Eftersom jag själv jobbar med att inte se så på mäns sexualitet just nu så kändes boken väldigt malplacerad och jag bestämde mig för att lägga undan den och ta upp Svinalängorna av Susanna Alakoski istället och den känns hittils bättre, även om jag minns, från när jag lyssnade på den på P1 (de avsnitt som jag råkade höra när radion råkade stå på samtidigt som den gick som följetong), att även den har med ”onda män” som ett tema.

Egentligen vill jag läsa ”snälla” böcker just nu, men jag förstår inte var jag ska hitta de böckerna utan att de är rosaskimrande chicklitt med ett evigt upprepande av klädesmärken och noll igenkänning. Jag vill ha igenkänning och djup utan att det för den skull är misär och en massa ”onda män”.

Ge mig något att bita i, med glädje och hopp i, med vardag och funderingar, med liv i.

, , , , , , ,

Lämna en kommentar

Ordval och personlighetstyper

 Jag läser böcker om att söka arbete och det står endel vettigt i dem, men jag kan inte riktigt släppa irritationen över ordvalen. Matcha, headhunterstrategi, kunder, medarbetare, driven, målinriktad osv…

Det som gör mig irriterad är dels ordens fluff, de har ofta ingen riktig substans utan används till leda i dessa sammanhang. Samma ord överallt och de är så enkelriktade och trista.

U.vadr

De ord som ska beskriva personligheter  handlar alla om att beskriva en person som är energisk, fartfylld, glad, käck, drivande, självständig… och jag ser framför mig en person som är långt ifrån det hur jag är och jag blir mer trött än något annat vid tanken på en arbetsplats fylld av sådana personer.

Sen kommer vi till det underhållande, det står nämligen upprepade gånger att det är viktigt att man beskriver sig själv sanningsenligt och inte drar till med egenskaper som man inte har för att det ska låta bra. Om det är så, skule det i så fall inte vara bra om författaren kommer med råd om hur man kan beskriva många olika sätt att vara med positiva ord istället för att upprepa de ord vi har hört till leda? Det bör ju inte vara så att endast en typ av människor får jobb och resten bör sitta hemma och må dåligt. En arbetsplats där samtliga är självgående, energiska, initiativrika, glada, driftiga, spontana och har många bollar i luften lär bli en kaotisk arbetsplats.

Det andra jag reagerar på är att orden är tagna ur den privata sektorns halvstora företag. Det är kunder och medarbetare och teambuilding och företagsanda och jadajada. Jag får svårt att överföra det hela till den bransch (se, jag har smittats av ordbruket) som jag är intresserad av. Jag känner mer och mer tydligt att jag verkligen vill arbeta på ett folkbibliotek. Och det känns då lite svårt att läsa på om företaget och ta reda på vilken unik resurs det är dem behöver, eftersom företaget är kommunens bibliotek. Det jag möjligen kan göra är att ta reda på mer exakt vad de olika biblioteken håller på med och det gör jag gärna. Kan jag översätta idéerna till bibilioteksvärlden på det sättet?

Delvis kan jag nog det, men det föreslås tex att man ska ha fem företag på gång samtidigt som man är intresserad av och gör reasersch på. Jag är medveten om att jag inte kan begränsa mitt område till att enbart titta på bibliotekariejobb inom en radie av en timma från hemmet, även om det är det jag vill. Frågan är dock var sjutton jag annars skulle vilja arbeta. Så fort jag läser om olika företag så är det så mycket i den image de vill förmedla som går på tvärs med det jag tycker är vettigt att jag backar flera steg. Jag kan inte påstå att jag blir lockad och känner att jag vill arbeta där (vilket enligt den senaste boken är viktigt).

Men det måste ju finnas arbetsplatser, i det privata, som har en vettig arbetsinställning och som gör något som jag tycker är intressant och skulle vara bra på. Jag har bara svårt att se var jag ska börja leta och hur mycket jag ska försöka titta bakom fasaden av glättighet. Jag är inte glättig och jag vill inte bli det. Det jag är, när jag mår bra, är engagerad och lösningsfokuserad även om jag inte gillar det senare ordet. Jag tycker tex att det är skitkul att komma på bra sätt att presentera saker på så att de blir lättöverskådliga och snygga.

Igår började jag fundera på min estetiska sida, som att göra det trevligt. Jag skulle med lätthet kunna skapa en läshörna där folk vill sitta. Och jag skulle kunna skapa foldrar med information och skyltar som ser snygga ut. Det är ju en rätt bra kunskap och den har jag mest bara ”känsla” för och därför är det lätt att glömma bort det.

Jag blir förresten inspirerad och glad av Elin och Siska, mest av allt känner jag mig mer pepp på att göra det jag vill göra på ett bibliotek. Att det kan gå att ta en mer aktiv roll utåt och använda sig av de forum som finns på nätet. Kanske kan jag erbjuda mig att ta hand om den typen av information för något bibliotek. Som en liten extra tjänst.

4 kommentarer

I ett nytt ljus

Spotify spelar alternativ musik från 70-talet för mig och det blåser svalt ute, det ligger tvätt i tvättmaskinen och på vardagsrumsgolvet. Jag fick en idé igår om att ”inventera” mina kläder. Idén kom sig av att jag svarade på en fråga i en bok om vad jag behöver för att leva. Det var en bra fråga, jag fick ett nytt perspektiv på mitt hem – det är superlyxigt.

Det här kom jag på att jag behöver för att leva:

  • en 8 kvadratmeter stor lägenhet
  • en säng
  • en kudde
  • ett lakanset
  • ett täcke
  • två plattor
  • en kastrull
  • en stekpanna
  • ett glas
  • en talrik
  • en gaffel
  • en kniv
  • en sked
  • två par byxor
  • två t-shirtar
  • en tjocktröja
  • två par trosor
  • två par strumpor
  • en mössa
  • ett par skor
  • en stor varm rock
  • ett kylskåp
  • mat
  • ett par pennor
  • ett skrivblock
  • vatten och avlopp
  • en toalett
  • tillgång till dusch
  • tillgång till böcker
  • ett fönster
  • att hemmet är vinterisolerat
  • mediciner
  • pengar (för att hålla kvar standarden ovan)

Och då har jag tagit med lite livskvalité också. Det fick mig att börja fundera på min känsla av brist när det gäller kläder, jag har ju mer än det jag skrivit ovan. Det är inte så att jag tycker att jag borde leva så spartanskt, men jag fick ändå en positiv känsla. Fönstret och anteckningblock + pennor gav en positiv känslan tillsammans med en känsla av att det skulle vara en lättnad med så få saker. Spännande tanke.

Så fick jag alltså för mig att gå igenom mina kläder och se vad det är jag har. Tänker dela upp det i helt och trasigt först. Den trasiga högen ska sedan delas upp i slängas respektive en kläder vars tyg jag kan använda. Den hela högen ska delas upp i användbart för mig respektive användbart för andra. Sen ska jag avgöra vad jag behöver köpa nytt av. Jag tror att jag behöver ett par neutrala byxor, har mig veterligen bara ett par militärmönstrade och ett par svarta mjukis byxor. Jag har funderat på om kjol eller klänning kan vara aktuellt istället för fler byxor – byxor går bara sönder.

Lämna en kommentar