Mottagare?

Jag funderar på om jag skulle skriva oftare om jag hade en tänkt läsare i åtankarna, kanske skulle det kännas som att jag hade en tydligare riktning då. Eller ett ämne, den här bloggens ämne var ju från början böcker, men blev en allt-i-allo-blogg istället när jag insåg att det blev för smalt och att jag plötsligt startade upp så många bloggar att de verkligen fick funktionen som stresskapare snarare än någonting annat.

Jag skulle ju kunna använda detta som en publik dagbok i största allmänhet, dvs skriva om vad som helst som rör sig i huvudet på mig och anpassa det en aning till att alla kan läsa det – till skillnad från den som ligger på vardagsrumsbordet där hemma. I den kan jag spy ur mig irritationer över folk utan att riskera att de kommer läsa det – för poängen är mest att rensa ut och sedan reda ut vad det hela handlar om egentligen – för mig.

Och kanske kan jag skriva precis så ostrukturerat som jag vanligen gör och bara låta de olika ämnena haka i varandra så som de faller sig. Oftast blir det ju någon form av logik i det hela i alla fall.

Jag läser en bok just nu som heter Lustpunkten och är skriven av Åsa Moberg, det är definitivt en bok jag gillar. Den är inspirerande och hon skriver så – med tankar som hakar i varandra. Den handlar om hur vi lär oss saker vare sig vi utbildar oss i skolan eller inte och själv har hon inte gått ut gymnasiet men arbetat som journalist och läst på om det mesta. Allmänbildad helt enkelt. Hennes mål är nog delvis att få folk att tro på sig själva, att de kan klara sig i livet, även om de inte fixar sina formella utbildningar. Hon slår ett slag för att gå till arbetsplatser och visa upp sig och jag backar flera steg bakåt och tänker ”Nej!”. För jag känner mig verkligen inte socialt kompetent i den typen av situationer, jag känner mig liten och i underläge och som att jag står med hatten i hand och ber om att få existera.

Men så funderar jag vidare och tänker på att jag tex kan visa mig genom skrift, och om jag tex bara har haft lite kontakt med någon via mail så kan jag sedan lätt träffa den och prata utan problem. Jag vill helst skapa en kontakt innan jag står där inför någon.  Sen kan jag, i vissa modiga stunder, kasta mig ut i det okända och ha inställningen ”det ska bli spännande att se vad som händer” – och det kan fungera.

Idag har jag ägnat största delen av arbetsdagen åt att söka information om vad stadsbyggnadskontoret sysslar med, kombinerat med att allmänt söka info om Kortedala – jag har läst lite varstanns att Kortedala ska ha ett rikt föreningsliv, men aldrig sett exempel på det. Idag hittade jag en lista över föreningar, men den sa ingenting. Jag önskar att det fanns mer info än ett namn på en förening för efter femtonde namnet enligt samma princip så ser jag inte längre vad det står.

När jag gick en promenad runt huset här så såg jag en affisch med info om hur de planerar att bygga om Hammarkullen, min kära barndomsby. Det var väl det som fick mig att börja söka info om stadsbyggnadskontoret – det går ju att kombinera med arbetet rätt bra eftersom de är kunder till biblioteket. Planen för Hammarkullen var väl delvis bra, men jag hakade upp mig på det som var dåligt. Det som gjorde mig upprörd. De vill nämligen trycka in bilvägar mitt i den stora yta i Hammarkullen som är bilfri, den som jag brukar hänvisa till när jag nämner hur jag vill att det ska vara på fler ställen. Bilvägar runt området och Bilfritt inne i – det gör det lätt att gå hur man vill och lätt att våga släppa iväg barn att gå själva. Men nu vill de alltså byga in vägar… Det andra var att de skrev att den öppna planlösningen med mycket grönområde mellan husen var orsaken till nedskräpning och misär och detta skulle då bero på att folk inte kan tänka sig att ”ta hand om” allmänna ytor eftersom de inte äger den. De två sakerna och vissa andra fick mig att gå i taket och skriva tre upprörda mail. Lite för fort kan jag tänka nu, hade säkerligen blivit bättre om jag lugnat ner mig en aning och skrivit senare, menmen. Sista datum för att komma med synpunkter var 16 juni så jag är sent ute i vilket fall.

De tror på allvar att mer bilar i området och mer privatägd, eller halvprivat som de skriver, mark skulle göra att området blev mer socialt och levande. Och de påstår att Hammarkullen skulle vara öde? Har de varit där? Eller har det förändrats kapitalt sen jag var där senast? (I vilket fall så kan själva planlösningen på området vara orsaken eftersom där var livfullt när jag var liten)

Annonser

, , , , , ,

  1. Lämna en kommentar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: