Dikotomier

Möjlighetsdagen skriver om det positiva tänkandet som stående emot visionärt tänkande och jag reagerar också på det positiva tänkandet och KBT när det förenklas och påstås komma med enkla lösningar, men jag lockas av KBT och mindfullness. För mig ger just det, att vara mer i nuet och släppa ilskan som förlamar mig, en möjlighet att faktiskt agera för förändring. Det behöver inte ställas emot varandra utan kan förstärka varandra, likagärna.

Men, hela KBTmindfullnesstänkpositivtslutastressa-kittet har blivit något som går att exploatera och använda på fel sätt. Använda för att förenkla och för att tysta. Jag tror att det används så främst av en anledning: Både författare och läsare vill ha snabba enkla lösningar på problem; ångest, stress, panik, frustration, känslan av att aldrig räcka till etc. Det kan användas av dem som tycker att var och en är sin lyckas smed och att ingenting har med strukturer att göra, men det år också att använda i strävan att förändra.

Jag minns inte i vilken bok det var jag läste det, men där stod iaf något i stil med att om bilarna kör för fort och inte stannar vid ett övergångsställe så är det jag som skadas/dör om jag går över övergångsstället och blir påkörd. I stunden gör jag nog bäst i att vänta tills det blir en lucka då jag kan gå över – sen när jag kommer hem skulle jag ju kunna skicka ett mail till trafiknämnden och be dem sätta upp trafikljus och eller fartkameror. Att bara gå ut i vägen för att bilarna minsann borde stanna funkar inte.

Det där går väl att jämföra med stress, men blir genast mycket mer komplext – vart anmäler jag den stressade arbetsplatsen? Det jag kan välja att göra är att inte stressa själv, att säga ifrån. Det är inte att gå emot KBT eller mindfullness, det är att agera på det som händer just där och då. Att bara må dåligt och känna sig stressad resulterar inte i någon förändring – på samhällsnivå.

Seriöst så tror jag att om alla sysslade mycket med mindfullness (vilket är ett fult ord, gillar inte engelska ord när de används i svensk text/tal) medveten närvaro, påriktigt, så skulle mycket av det som har sitt grepp över människor förlora sitt grepp, tror jag. Och sist, medveten närvaro (påriktigt) är inte det samma som att inte säga ifrån. Är inte det samma som att tystna och är inte det samma som att låta andra behandla en precis hur som helst. Mycket handlar det om närvaro och att se hur läget är och sedan handla utifrån det.

Låt inte nyliberalerna ta beslag på den medvetna närvaron och KBT:ande i vardagen.

Annonser
  1. Lämna en kommentar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: