Arkiv för december, 2009

Natthimmel – Sofia Nordin

I fredags var jag på Bokåret 2009 och både Alice Eggers och Lotta Olsson verkade väldigt förtjusta i en bok som heter Natthimmel, skriven av Sofia Nordin. Det och att jag påmindes om att jag gillar ungdomsromaner fick mig att gå direkt upp till ungdomshyllorna för att kolla om den fanns inne och det fanns den. Jag lånade även Absolut Per Nilsson, the very best of som jag håller på och läsa nu.

Men det här ska handla om Natthimmel som även jag gillade skarpt.

Tilda är en osäker tjej som är väldigt rädd för att göra något fel och hon vet inte hur hon ska göra för att kunna sluta tänka på vad som är rätt och fel och oftast finns det bara fel åt alla håll och kanter. Jag känner igen mig i Tilda både från hur jag var när jag var i samma ålder, men även hur det ibland blir nu, även om jag skulle önska att jag kommit helt ifrån det, men det har jag inte. Ibland känner jag att det förväntas av mig att jag ska veta precis hur man gör i en social situation, men jag har inte den blekaste. Det känns som att jag har missat lektionen i hur man gör och jag drar mig så obemärkt jag kan undan. Tilda är alltså en perfekt huvudperson för mig och många andra som känner igen sig i detta.

Tilda blir intresserad av lajv och det blir på många sätt en väg ut ur isoleringen, ett sätt att testa andra roller, roller som hon får nytta av även i vardagen. Att se möjligheten att det går att göra på andra nya sätt.

Tildas familj är väldigt tyst. Hon smyger ut på natten för att andas och tänka och får så småningom kontakt med sin lillasyster som hon tidigare bara levt under samma tak som. Att få kontakt och kommunicera är en viktig del av boken.

Ett annat viktigt tema är vilka möjligheter det kan ge att tvingas klara sig själv om man tidigare lutat sig mot en vän som vågar mer.

, , , ,

2 kommentarer

Att tappa fart

Jag har tappat fart. Just att ta tag i saker är det som är svårt, mesta delen av tiden mår jag helt ok, men att börja med saker känns näst intill hopplöst segt. Oftast går det ändå, saker blir gjorda om än i en mycket långsammare takt än normalt. Sen jag väl bestämde mig för att dra ner tempot ordentligt, dvs idén om hur mycket jag bör göra per dag så har jag mått bättre. Och nu tänkte jag se om jag kan komma igång och skriva här igen. Det skulle vara trevligt.

, ,

Lämna en kommentar