Arkiv för juli, 2010

Om att plugga och funderingar kring att ta hand om sig själv och engagera sig för samhället i stort

Jag fick tipset om att åka till biomedicinska biblioteket och plugga, för att de som pluggar där är seriösa, alltså blir stämningen seriös. Och för att det är lugnt och inte så mycket folk, ganska litet. Så jag testade idag, bestämde tid då jag skulle vara där och satte klockan, i hopp om att det skulle bidra till den seriösa inställningen. Det gjorde det nog, trots att jag försov mig en halvtimma och var framme en timma senare än planerat. Två och en halv timma senare hade jag ändå hunnit läsa en hel del och hade även gjort en hel del anteckningar. Teorin, vi tappar bort teorin med jämna mellanrum, den faller liksom undan, tappas så fort lusten och inspirationen tar över. Jag bestämde mig för att inte låta det stoppa mig den här gången, vi får fixa till teorin efterhand, nu ska här läsas och skrivas. Uppsatsarbete är inte linjärt. Punkt.

På vägen till och från läste jag Självkänsla nu! vilken jag hört en hel del bra om, vilket gjorde att jag plockade med mig den sist jag jobbade trots att den känns klämkäck och omslaget gör mig allt annat än positivt inställd. Om det bara var för mina egna fördomar så skulle jag kategoriserat den boken till en i mängden av alla självhjälpsböcker som inte är något att ha. De jag brukar sortera bort i sökandet efter de vettiga – för jag tycker att det finns vettiga böcker som handlar om praktisk psykologi och som jag kan ha nytta av i mitt liv. Efter att ha läst kanske en tredjedel så är mitt intryck att den har något vettigt att säga, men att lite för mycket tid läggs på fel saker för min smak/mitt behov. Men, jag kommer läsa ut den. Kanske stärkt i den riktning jag ändå går.

Jag var på en Mikael Wiehe spelning för några veckor sedan, på Liseberg, och den var bra på sitt sätt, men en sak reagerade jag på och det var att han sa att man måste välja mellan sig själv och kollektivet. Jag minns inte vilka ord han använde, men poängen var i alla fall att man inte kan ta hand om sig själv och om ”det allmännas bästa”, eller om ”ett samhälle där alla har det bra”. Och jag förstår verkligen inte logiken. Ju bättre jag mår och ju mer jag jobbar med att mig, ju mer ork och kraft har jag att på ett seriöst sätt engagera mig i samhällsdebatten. Mitt engagemang blir dock mer komplext och något mindre hårt än Wiehes, men blir det sämre?

Annonser

, , ,

Lämna en kommentar