Arkiv för februari, 2011

Idag

fem minuters studier
en diskho med vatten
fem minuters studier
diska disken
fem minuters studier
torka av spisen
fem minuters studier
diska stekpannorna
fem minuters studier
qi gong
fem minuters studier
en promenad
fem minuters studier
laga mat
äta mat
lyssna p1
fem minuters studier

, ,

Lämna en kommentar

Sakteliga faller bitarna på plats

Eller är det ett sätt att beskriva det som antyder att jag inte har någonting med det hela att göra?

Sakteliga filar vi till bitarna så att de får en plats och bildar ett färdigt pussel utan luckor!

Kanske är ett bättre sätt att beskriva det på. Just idag håller jag på med resultatdelen och på grund av att uppsatskamratens dator varit på lagning och hon har fått använda en annan, inte fullt pålitig min-laptop så har dagens arbete hittills handlat om att få till tabeller och text så som de ska vara layout-mässigt. Segt arbete, men det hjälpte mig att få en bättre överblick. Nu förstår jag mer om vilken logik tabellerna kommer i, så det hade helt klart sin poäng ändå.

Nu ska jag läsa igenom det hela och sedan redigera text. Jag ska försöka hålla i tanken att jag gillar det, att redigera text. Jag tycker att det är roligt att få till det så att texten flyter och missförstånd är mindre troligt.

, , , ,

Lämna en kommentar

Lift – Hanna Wikman

Jag tyckte väldigt mycket om Lift av Hanna Wikman, det är det första jag vill säga. Den här boken gjorde mig glad och jag lockades att sätta mig i soffan och läsa vidare, mestadels på nätterna. Det är en blandning av realism och fantasi i berättelsen på ett sätt som fungerade perfekt för mig, jag fann mig gladeligen i att tro på det fantastiska. Låta det vara lika verkligt. Jag blev naturligtvis extra förtjust i att den här boken utmanar både kön och tvåsamhet utan att göra väsen av det. Och jag får resa och upptäcka nya platser och följa med i konstiga svängar hit och dit.

Jag funderar på om den här boken hade kunnat bli ännu bättre om den varit lite mindre spretig, men jag är inte helt säker. Kanske hade spretigheten sin funktion, kanske var det del i det jag föll för. Läs!

, , , , , , , , ,

Lämna en kommentar

Att hitta sin egen röst

Jag har under ett längre tag haft en fundering i bakhuvudet och den funderingen handlar om HUR jag ska skriva om böcker. När jag själv läser något som någon annan har skrivit om en bok så vill jag inte veta så mycket om storyn, jag kan värja mig från att läsa texter om böcker pga detta. Det jag är intresserad av är stämningen, språket, känslan som  boken ger just den läsaren. Det gör ingenting alls om det är subjektivt, jag tycker det är intressant. Jag kan med glädje läsa en text om en bok och fascineras även om jag inte alls lockas att själva ta upp den boken och läsa den.

Så till detta om hur jag själv kan skriva om böcker. Jag tror att jag har förhållit mig till någon form av oklar mall över hur man bör skiva OM böcker. Då jag inte  känt mig vare sig klar med hur den mallen ser ut, eller känt att jag vill följa den så har det blivit lite ont om texter om böcker skrivna av mig. Och detta trots att det var vad denna blogg var tänkt att handla om i första hand.

Jag ska börja göra seriösa försök att skriva om böcker och hoppas på att jag kan börja känna mig bekväm med det, att jag hittar mitt sätt att göra det på.

, ,

1 kommentar

Djup tack!

Mitt förra inlägg fick mig att fundera lite kring det här med min sociala fobi, eller vad det nu handlar om. En kurator har tolkat det som att det nog är någon form av social fobi som kommer ibland. Det som händer är att jag i vissa sociala situationer blir stum, jag kan inte förmå mig själv att säga något och om jag lyckas med det så pratar jag ganska tyst och folk brukar be mig prata högre vilket i sig är en trigger och jag har väldigt svårt att prata högre i det läget. Jag kan nästan bli gråtfärdig, eller arg av att någon ber mig prata högre, särskilt om det sägs på ett irriterat sätt. Jag blir arg för att jag just då tycker att personen borde fatta att det är en kraftansträngning för mig att alls säga något, samtidigt så förstår jag att om någon inte hör vad jag säger så är det helt logiskt för den att be mig prata högre. Känslan kan dock inte ta in det, jag kryper in i mitt skal och kan mycket väl välja att gå därifrån. Göra något som inte kräver social interaktion.

Jag är inte helt på det klara vilka sociala situationer som triggar detta, men jag har ett par idéer om situationer där det är vanligare att det blir så än andra.

Formella och/eller ytligt sociala situationer har jag svårt att delta i och det i sin tur gör att jag hamnar i min egen bubbla. När jag från den positionen ska ställa en fråga eller inleda ett samtal så kan jag inte komma på hur jag ska formulera mig och det blir plötsligt väldigt viktigt att formulera frågan klart och tydligt. Om jag inte kan formulera frågan klart och tydligt så blir jag rädd att min röst ska vara sådär svag så att jag blir ombedd att prata högre. Det i sin tur kan trigga ytterligare osäkerhet. Dessutom kan jag bli arg på själva situationen och anklaga mig själv för att jag gör mig så liten och svag. Jag tror att jag till viss del föraktar mig själv när jag blir sån.

Situationer då jag oftast är självsäker och tar mycket plats är när det sociala handlar om att diskutera något som intresserar mig (och mina intressen sträcker sig ganska vitt) och när det finns utrymme för att prata personligt påriktigt (och med det menar jag att man kan svara ärligt på frågan ”hur mår du?” tex.). Så när det gäller arbetsplats så skulle jag behöva ett ställe där det snarare är diskussioner och att dela personliga tankar som gäller och inte en social kultur som bygger på ytliga fraser.

, ,

2 kommentarer

Att sälja arbete till reapris

Det är snart dags för mig att börja söka arbete och jag har möjlighet att få lönebidrag. Detta är jag  skeptisk kring eftersom det känns som att vara en lite sämre kopia till billigare pris. Vad är tanken bakom det hela egentligen, att en arbetsgivare ska våga anställa mig trots att jag är lite skev (eller vad det nu är jag anses vara)? Och detta gäller ju inte bara mig utan alla som har möjlighet att få lönebidrag. Och att vi förväntas vara tacksamma för denna möjlighet.

Samtidigt så kanske denna möjlighet faktiskt kan göra det lättare för mig att få in en fot på den arbetsmarknad som jag vill ha mina fötter i. Kanske tänker inte arbetsgivaren ”Denna arbetstagare kommer till reapris alltså måste det vara något fel på den” utan snarare ”denna person verkar vara en bra bibliotekarie och är dessutom billigare att anställa, så bra då har vi råd med fler böcker..” Dessutom kan det hela ge mig möjlighet att vara mig själv då jag kan prata om de eventuella problem jag kan ha och slipper känna mig nödgad att dölja det. Men det borde vara självklart! Gah! Dessutom är mitt problem (att jag ibland har social fobi) inte direkt ovanligt bland bibliotekarier och borde kunna räknas som en normalvariation. Ett faktum bara.

Hur blir det med den där fobin om jag talar om att den finns, kommer den göra sig påmind oftare eller mer sällan pga det? Med tanke på att jag blir mer bekväm om jag får vara påriktigt så lär det vara en fördel om jag pratar om att det finns, men om andra reagerar med obekvämhet och flykt på det så vette fan om det är konstruktivt. Det gäller ju vare sig jag har lönebidrag, eller inte.

En sista reflektion är att jag funderar på om jag kan komma att ta arbetet mindre på allvar om jag vet att jag är en reavara. Att förväntningarna på mig är lägre, eller att jag på något sätt kommer att leva upp till min position som just reavara. Det vore ju dumt om det blir så, men jag vet att jag har lite svårt att ta min roll som praktikant på allvar (av lite samma anledning), så då kan ju det samma gälla med min roll som reavara?

, , , ,

Lämna en kommentar

Day 04 – Favorite book of your favorite series

Meh! Jag kan ju inte svara på den frågan när jag inte kunde svara på frågan innan. Och nu börjar jag känna ett visst list-agg. Jag tycker ju vanligen inte om listor så varför har jag gett mig in i detta? För att jag ville öva mig på att tycka, men jag borde kanske ha läst igenom den där listan först  och sett att det är väldigt mycket ytterligheter på olika skalor och det är ju sååå tråkigt.

Jag tror att jag avbryter detta nu. Det är ingen idé, jag får hitta på något annat sätt att skriva om böcker. Tanken var väl också att skriva lite mer dagligen med lite hjälp av någon annans val av fokus, men eh..

bah!

1 kommentar

Day 03 – Your favorite series

Det första jag börjar fundera på är om man ens kallar det serie på svenska. Eller jag ser framför mig böcker som följer på varandra i en aldrig sinande ström. Eller serietidningar, eller tv-serier. Men räknas trilogier till ”series” på engelska eller fristående deckare med delvis samma karaktärer tex?  Jag läste Katarina Wennstams Smuts, Dödergök och Alfahannen i november-december förra året i fel ordning. Jag började nämligen med Alfahannen som vi hade som sista bok i den feministiska bokcirkeln som var i höstas (det är en ny nu i vår också). Jag tyckte om dem, men nej favorit kan jag inte påstå att det är.

Per Nilssons böcker tenderar att ha bikaraktärer i en bok som huvudkaraktärer i andra böcker, det tycker jag mycket om. Men det gör det ju inte till en serie, mer till en värld. Det får ta slut här.

, , ,

Lämna en kommentar

Day 02 – A book that you’ve read more than 3 times

Nej, jag kan inte komma på någon bok som jag har läst mer än tre gånger om jag inte tittar på bilderböcker jag läste som barn, har läst för barn, eller har analyserat. Det betyder inte att jag inte kan ha läst någon bok mer än tre gånger, men jag kan inte komma på någon. Jag läser böcker långsamt och noga och minns således det allra mesta ganska bra. Vissa böcker har jag läst om en gång och det kan vara trevligt. Det är intressant att jag, både när det gäller böcker och filmer, ofta glömmer bort slutet/upplösningen om det finns någon sådan.

Jag tror att jag skulle kunna tycka om att läsa om böcker mer, men listan över böcker som jag vill läsa och de många pågående böckerna (ofta fler samtidigt än jag egentligen är bekväm med) är så många att jag helt enkelt väljer att prioritera nytt framför gammalt.

Jag har funderat på att köpa alla muminböcker. De som är lite tjockare, inte bilderböckerna, och läsa de som kan-inte-sova-godnattsagor för mig själv. Och att då låta det bli omläsning efterhand och där ser jag en poäng med det bekanta, tryggheten. När jag inte kan sova behöver jag läsa något som inte gör mig upprörd, engagerad eller inspirerad och jag tror att de böckerna kan fungera så även om de är fulla av fantasi så är det rätt sorts fantasi för att somna till. Så eventuellt kan jag vid något senare tillfälle svara någon av de böckerna.

(Det här inlägget får gälla för igår, planen är att försöka att faktiskt skriva dagligen – med vissa förskjutningar som denna då)

, ,

2 kommentarer

Day 01 – Best book you read last year

Jag känner ungefär samma motstånd mot att prata om böcker som inför att prata om musik. Det skiljer sig åt till viss del i och med att jag har ett större litterärt intresse än musikintresse. Tror jag. Mitt motstånd består i att jag upplever att mycket musik/bok/filmsnack handlar om att skapa sig en identitet och gärna göra sig lite speciell, häftig eller svår. Jag vill inte delta i det och jag vill hitta ett sätt att prata om både böcker och musik som fungerar för mig. Det är därför som jag har bestämt mig för att försöka delta i den här 30 days of books grejen trots det massiva motstånd som jag känner.

Och så börjar det med en sådan här bedömning, den bästa boken jag läste förra året. Bästa enligt vilka kriterier? Mina antagligen. Det står still. Eftersom jag har perioder då jag gillar vissa böcker och andra perioder då jag gillar andra så är följaktligen olika böcker bra vid olika tillfällen. En bok som jag kommer på som jag tyckte riktigt mycket om och som jag har refererat till flera gånger efter att jag hade läst den var Muminpappans memoarer. Jag blev verkligen långt mer förtjust i den än vad jag hade förväntat mig trots att jag vet att jag tycker mycket om det mesta som Tove Jansson har skrivit. Kugghjul fick en ny dimension och detaljer som en spårvagn i sjöskum. Fantasi!

, , ,

Lämna en kommentar