Arkiv för kategorin bibliotek

Litteraturförmedling

Jag har de senaste dagarna funderat lite på litteraturförmedlingens roll på bibliotek och jag har kommit underfund med två saker. Två vänner, båda litteraturintresserade verkade båda helt främmande inför begreppet litteraturförmedling, de undrade vad det är. Jag kände mig lite ställd, ”vad litteraturförmedling är, det hörs väl på namnet?” var min spontana tanke. Förmedling av litteratur. Vad innebär då ”förmedla”? Enligt min ordbok ”ordna såsom mellanhand, kontaktperson”. Jag tänker att litteraturförmedling handlar om att föra samman människor och litteratur, genom att visa på vad som finns och gärna inspirera till läsning. Jag tänker på bokprat, samtal om böcker, författarbesök, poesiaftnar, texter om böcker i tex bloggar.

Jag tycker att litteraturförmedling är viktigt på biblioteken, dels så tenderar det att ha en viktig roll i praktiken och dels tycker jag att det är bra. Samtidigt känner jag en osäkerhet inför det, jag har ingen koll på hur jag själv skulle kunna inspirera till läsning. Och jag funderar på hur det kommer sig att vi förväntas vara bra på det här av oss själva, att det inte är något som diskuteras på utbildningen. Jag behöver bli inspirerad genom att få en  mängd idéer kring hur man kan vara engagerad kring litteratur på ett sätt som smittar av sig. För det är ganska mycket den vägen jag tror på, plikttrogna bokprat tror jag inspirerar föga. Engagerade bokprat smittar av sig.

Sedan känner jag någotslags motstånd mot själva ordet bokprat, vad kan det bero på? Jag tror jag skulle föredra ordet boksamtal, eller kanske litteratursamtal och märker att min egen bild av de hela höjer åldern och nivån för varje ord. Bokprat hamnar lägst, sedan boksamtal och litteratursamtal blir nästan litteraturvetenskaplig nivå. Som att det inte går att prata om litteratur på alla nivåer? På sätt som påverkas av de som deltar i samtalet helt enkelt.

Jag behöver diskutera det här ämnet så att jag får fler idéer om hur jag skulle kunna  samtala om böcker på ett engagerande sätt. Har du någon idé/erfarenhet/åsikt?

 

Annonser

, , , , , ,

Lämna en kommentar

Djup tack!

Mitt förra inlägg fick mig att fundera lite kring det här med min sociala fobi, eller vad det nu handlar om. En kurator har tolkat det som att det nog är någon form av social fobi som kommer ibland. Det som händer är att jag i vissa sociala situationer blir stum, jag kan inte förmå mig själv att säga något och om jag lyckas med det så pratar jag ganska tyst och folk brukar be mig prata högre vilket i sig är en trigger och jag har väldigt svårt att prata högre i det läget. Jag kan nästan bli gråtfärdig, eller arg av att någon ber mig prata högre, särskilt om det sägs på ett irriterat sätt. Jag blir arg för att jag just då tycker att personen borde fatta att det är en kraftansträngning för mig att alls säga något, samtidigt så förstår jag att om någon inte hör vad jag säger så är det helt logiskt för den att be mig prata högre. Känslan kan dock inte ta in det, jag kryper in i mitt skal och kan mycket väl välja att gå därifrån. Göra något som inte kräver social interaktion.

Jag är inte helt på det klara vilka sociala situationer som triggar detta, men jag har ett par idéer om situationer där det är vanligare att det blir så än andra.

Formella och/eller ytligt sociala situationer har jag svårt att delta i och det i sin tur gör att jag hamnar i min egen bubbla. När jag från den positionen ska ställa en fråga eller inleda ett samtal så kan jag inte komma på hur jag ska formulera mig och det blir plötsligt väldigt viktigt att formulera frågan klart och tydligt. Om jag inte kan formulera frågan klart och tydligt så blir jag rädd att min röst ska vara sådär svag så att jag blir ombedd att prata högre. Det i sin tur kan trigga ytterligare osäkerhet. Dessutom kan jag bli arg på själva situationen och anklaga mig själv för att jag gör mig så liten och svag. Jag tror att jag till viss del föraktar mig själv när jag blir sån.

Situationer då jag oftast är självsäker och tar mycket plats är när det sociala handlar om att diskutera något som intresserar mig (och mina intressen sträcker sig ganska vitt) och när det finns utrymme för att prata personligt påriktigt (och med det menar jag att man kan svara ärligt på frågan ”hur mår du?” tex.). Så när det gäller arbetsplats så skulle jag behöva ett ställe där det snarare är diskussioner och att dela personliga tankar som gäller och inte en social kultur som bygger på ytliga fraser.

, ,

2 kommentarer

En liten gnutta sol!

Den här veckan började med två jobbiga dagar. I måndags tog allting tre gånger så lång tid som jag hade planerat och så fick jag, precis när jag kände mig hopplöst orkeslös och stressad, fem brev med olika typer av krav på mig. Det blev lite för mycket, som tur var hade jag en middag inplanerad på kvällen tillsammans med en vän jag  inte träffat på länge. Det var väldigt bra att bara komma iväg och göra något annat. Något jobb blev det dock inte sökt.

Igår började på ungefär samma vis, tiden rusar iväg, eller det handlar kanske snarare om att jag är lika snabb som en snigel? Ute regnade det ordentligt och dagsplanen var att lämna tillbaka en nyckel på Gamlestadens bibliotek och att anmäla mig som arbetssökande på arbetsförmedlingen för att sedan åka till Zeppelin och plugga. När jag klev ut från arbetsförmedlingen så märkte jag plötsligt att jag inte hade någon ryggsäck på mig så jag vände in igen för att se om jag glömt den där inne trots att det egentligen var rätt orimligt då jag inte satt mig ner eller så och inte brukar ta av  mig ryggsäcken när jag står upp. I ryggsäcken hade jag min personliga dagbok och en studiedagbok och tankarna började gå igenom alla platser jag varit på och om det i alla fall var så att personen som eventuellt hittade min personliga dagbok inte skulle kunna koppla den till mig. Det mest frustrerande var faktiskt inte att jag är personlig för min egen del utan att där står saker om andra som de nog inte vill ska bli allmänt känt.

Jag kom efter ett tag fram till att det förhoppningsvis var så att jag inte fått med mig ryggsäcken alls och så åkte jag hem igen. Ryggsäcken låg på hallgolvet, hemmet var höljt i dunkel och jag var hungrig utan att ha någon vettig mat hemma. Dessutom hade jag börjat få ont i magen på ett sätt som kändes lite likt operationsontet så jag oroade mig kring det. Fy, vilken dag. Avslutade den hos en granne med att laga mat vilket var det bästa tänkbara då jag ofta mår bra då jag gör praktiska ting.

I natt sov jag åtta timmar och nu ska det väl gå bra att fokusera. Målet är att få till problemformulering – teori – frågeställing i uppsatsen idag. Vi fick förslaget att lägga teorin tidigt och det är nog bra. Om en halvtimma har jag studiedejt. Idag ska fokuset vara med mig!

, , ,

Lämna en kommentar

Göteborg med omnejd

Jag vill inte flytta för att få ett jobb och jag kan tänka mig att pendla en bit för att kunna bo kvar här. Frågan är hur stor min radie kan bli och hur många arbeten det finns inom denna radie, det är kanske även intressant, om än lite skrämmande (om målet är att få ett jobb inom bibliotek), att fundera på hur många andra bibliotekarier det finns inom samma radie. Det är inte en fördel för mig att bibliotekshögskolan ligger i Borås.

Det som är en fördel för mig är att jag har lärt känna ganska många bibliotekarier på vägen, via praktiker, vikariat och livet i stort. Det tycks vara så att många bibliotekarier korsar min väg i största allmänhet, vilket vi troligen kan tolka som att jag valt ett yrke ganska typiskt för min sociala krets, eller klass om man så vill. Detta leder i sin tur till att jag har ”rätt” habitus för att ”gå hem” på anställningsintervjuer.

Jag kan skratta lite åt att jag, när jag utförde en observation på ett bibliotek, fick en referensfråga ställd till mig – jag hade svårt att avbryta mannen som ställde frågan troligen för att han var angelägen om att ställa hela sin fråga i ett sjok för att inte bli missförstådd. När han tillslut var klar så sa jag att jag inte arbetade där. Hans reaktion var ett förvånat och glatt ”oj, men du ser jätteanställd ut!” Så jag kan ju hoppas på att jag får en anställning för att jag passar så bra in mellan bokhyllorna?

Sedan går det naturligtvis även att ifrågasätta homogeniteten bland bibliotekarier, men där tror jag att jag har ett antal dolda sidor som kan behöva få utrymme på biblioteken, även om det nu inte är pga dem som jag blir anställd.

, , , ,

2 kommentarer

Mot ett yrkesliv?

Jag tänkte börja använda den här bloggen även för att skriva kring hur det går med projekt bli klar med uppsats, få examen och sedan få ett jobb. Tänkte försöka skriva mer överhuvudtaget nu, om böcker också och andra kulturella händelser. Uppsatsen har ventilerats och vi har en inte helt oansenlig hög med grejer som behöver fixas innan den är godkänd och jag kan hoppas på att få ett papper som säger att nu så, nu är jag anställningsbar. Jag funderar på vad det kommer ge. Yrket jag har valt, bibliotekarie, erbjuder inte den mest lockande arbetssökandesituationen. Jag har två jobb på gång nu som jag tänkte söka parallellt med att jag redigerar det sista på uppsatsen.

Engagemang, jag vill engagera mig i det jobb jag tillslut får, men samtidigt vill jag inte lägga en massa obetald arbetstid på att bli bra på det jag gör. Hur får man det att gå ihop? Kräva tid till fortbildning? Lästid? Jag är även nyfiken på alla berättelser som finns där ute. Hur gör folk, praktiskt, i det dagliga arbetet. Vad ger vilka konsekvenser i mötet med låntagare etc. Jag känner mig ambivalent inför att utbildningen inte är mer av en yrkesutbildning. Jag vill ha mer på fötter när det gäller att skapa ett bra bibliotek, bra stämning, bra förmedling av böcker. Pedagogik?

Just nu läser jag Aidan Chambers Böcker inom oss, fast jag fick bara tag i upplaga 1. Så, om någon bibliotekarie läser detta, berätta om något konkret från ditt yrkesliv. Något som fungerat ovanligt bra eller ovanligt dåligt, eller bara lite vardagsanekdoter. Jag har praktiserat på en rad bibliotek och fått inblick i det mesta av de dagliga arbetet, men jag har inte haft möjlighet att ordna någon riktad aktivitet pga tidsbrist. Så mer om sådana vill jag gärna höra.

Lämna en kommentar

Om att plugga och funderingar kring att ta hand om sig själv och engagera sig för samhället i stort

Jag fick tipset om att åka till biomedicinska biblioteket och plugga, för att de som pluggar där är seriösa, alltså blir stämningen seriös. Och för att det är lugnt och inte så mycket folk, ganska litet. Så jag testade idag, bestämde tid då jag skulle vara där och satte klockan, i hopp om att det skulle bidra till den seriösa inställningen. Det gjorde det nog, trots att jag försov mig en halvtimma och var framme en timma senare än planerat. Två och en halv timma senare hade jag ändå hunnit läsa en hel del och hade även gjort en hel del anteckningar. Teorin, vi tappar bort teorin med jämna mellanrum, den faller liksom undan, tappas så fort lusten och inspirationen tar över. Jag bestämde mig för att inte låta det stoppa mig den här gången, vi får fixa till teorin efterhand, nu ska här läsas och skrivas. Uppsatsarbete är inte linjärt. Punkt.

På vägen till och från läste jag Självkänsla nu! vilken jag hört en hel del bra om, vilket gjorde att jag plockade med mig den sist jag jobbade trots att den känns klämkäck och omslaget gör mig allt annat än positivt inställd. Om det bara var för mina egna fördomar så skulle jag kategoriserat den boken till en i mängden av alla självhjälpsböcker som inte är något att ha. De jag brukar sortera bort i sökandet efter de vettiga – för jag tycker att det finns vettiga böcker som handlar om praktisk psykologi och som jag kan ha nytta av i mitt liv. Efter att ha läst kanske en tredjedel så är mitt intryck att den har något vettigt att säga, men att lite för mycket tid läggs på fel saker för min smak/mitt behov. Men, jag kommer läsa ut den. Kanske stärkt i den riktning jag ändå går.

Jag var på en Mikael Wiehe spelning för några veckor sedan, på Liseberg, och den var bra på sitt sätt, men en sak reagerade jag på och det var att han sa att man måste välja mellan sig själv och kollektivet. Jag minns inte vilka ord han använde, men poängen var i alla fall att man inte kan ta hand om sig själv och om ”det allmännas bästa”, eller om ”ett samhälle där alla har det bra”. Och jag förstår verkligen inte logiken. Ju bättre jag mår och ju mer jag jobbar med att mig, ju mer ork och kraft har jag att på ett seriöst sätt engagera mig i samhällsdebatten. Mitt engagemang blir dock mer komplext och något mindre hårt än Wiehes, men blir det sämre?

, , ,

Lämna en kommentar

Efter en dag i Borås

Idag var jag i Borås på det tredje uppsatsseminariet och även om jag inte känner mig så mycket klokare på hur vi ska fortsätta så kändes den respons vi fick som att vi är på rätt väg och att det kommer kännas bättre efter att i fått den skriftliga respons som vi ska få innan veckan är slut.

Vi hade en av deltagarna med oss på skype från Prag och det kändes praktiskt att det fungerade så bra med hela gruppen. Och alla uppsatser känns intressanta, jag är nyfiken på hur dom kommer utvecklas och det känns roligt att gruppen är så bra. Genusteori och diskursanalys har jag ju redan ganska bra koll på och intresserar mig för så dom två uppsatserna som använder det är jag riktigt nyfiken på. Och en ska skriva om bibliotek 2.0, vilket känns roligt. Jag har själv lånat en bok om det precis nyligen och funderar lite på hur jag tänker kring det hela.

Jag gillar att göra biblioteken mer tillgängliga på nätet genom olika sociala media, men samtidigt håller jag själv på att försöka ”avgifta” mig från överdriven användning av Internet.  Det handlar mest om att jag vill göra mer annat. Också. Och det har gått ganska bra. Nu har dock snacket om bibliotek 2.0 och flera frågor kring mitt projekt att försöka göra det mer lättöverskådligt vad som händer på biblioteken i Göteborg gjort att jag börjat bli sugen på att göra mer igen. Frågan är då på vilken nivå, hur mycket tid jag vill lägga på det.

, , , , , ,

Lämna en kommentar

helt slut

Igår jobbade jag hela dagen och åkte sen hem till en vän för att planera vår/t relationsanarki-workshop/samtal inför polykonferensen. Kom i säng vid ett och försov mig så att jag var tvungen att gå till jobbet utan frukost, för just idag var det viktigt att jag inte kom för sent – ett viktigt möte. Det viktiga mötet var instället och jag gick och köpte frukost på hemköp. Nu sitter jag är orkar inte ta mig för något alls och vill bara hem och sova. Funderar på att helt enkelt gå, gör ingen nytta här i vilket fall.

Kvällen ska jag förhoppningsvis inte sova bort helt utan ägna åt att läsa – jag vill sitta i min soffa och läsaläsaläas. Har många böcker på gång, lite splittrat och jag vet inte vad jag ska prioritera. Jag läste detta och hittade Våldtäkt & Romantik – En berättelse om kvinnlig sexualitet av Katrine Kielos här på biblioteket. Jag har lite hopp om att den ger kraft och agens och inte bara ökar på känslan av maktlöshet inför frågan. Samtidigt håller jag på och läser Hypnotisören av Lars Kepler och den känns fullt möjlig att sitta i några timmar i soffan med. På spårvagnen läser jag Kärlek hur fan gör man av Bob Hansson och ”mormorsboken” ligger hemma och skriker på uppmärksamhet.

Stressande faktum: Jag har ett oklart antal låneböcker hemma som bör lämnas tillbaka. Det är svårt att komma ihåg och orka fixa med det på morgonen för att hinna lämna in dem på vägen hem, eller att gå hem och hämta dem och gå upp och lämna dem innan jag fått i mig mat. Jag skjuter på det och det stressar i bakgrunden. Gissar att fredag är en bra dag för att faktiskt göra det.

, , , , , , ,

Lämna en kommentar

Att lägga ifrån sig en bok innan den är utläst

Det är något jag övar mig på. Boken om medberoende som jag höll på att läsa, bestämde jag mig imorse för att inte läsa ut – jag kände inte att den hade så mycket mer att komma med. Jag hade förstått poängen och behövde inte läsa samma sak om och om igen för att övertygas. Och det blev lite för mycket gud och högre makter för min smak. Kontentan är att boken gav mig en påminnelse om att jag har rätt att engagera mig i mig själv och ta vara på mig själv i första hand och att andra inte behöver uppfostras/tas om hand.

Så jag tog Drömjobbet – så här gör du för att få det istället. En bok som jag tvekade att ta eftersom den kändes lite onödigt käck, men som jag efter lite bläddrande ändå kom fram till att jag kunde få ut något av. Och som föregående inlägg visar har jag redan fått ut något litet av den. Känslan kvarstår att den är en aning för glättig i tonen, men det går nog att finna endel vettigt där i alla fall. Om inte annat så är det bra för mig att fokusera på jobb och möjligheter.

Apropå jobb och möjligheter så har jag ”hittat” en mentor, en bibliotekarie som är vän till vänner och som erbjöd sig att vara min mentor. Det känns trevligt och bra. Vi ska ses nästa vecka.

Lämna en kommentar

goteborg.se och vilken typ av bibliotek jag skulle vilja jobba på

Vi har nu ägnat en halvtimma eller mer till att spy galla över goteborg.se här på jobbet, den sidan är så uppåtväggarna dålig att jag blir tokig. Det finns en struktur, men den är spretig och förvirrande och ologisk och layoten är ful. Om man väljer att söka efter något i sökfältet så får man en lång sökträffslista på mer eller mindre relevant information. Träff fyra var den sidan jag var intresserad av, om jag sökte på google så var träff ett rätt. Det borde inte vara så omöjligt för kommunen att klara av det här. Plötsligt slår det mig att jag kanske skulle skriva en uppsats om hur folk uppfattar möjligheten att hitta den information de söker på goteborg.se, användarvänligheten. Det är helt klart lockande, men kanske har jag för starka känslor inblandade i det hela för att kunna göra det. Och kanske ska jag inte ändra min plan om vad jag vill skriva om fler gånger.

Så till det här med bibliotek, jag praktiserade på Kumla stadsbibliotek en gång i tiden, närmare bestämt sommaren 2005, och där trivdes jag. Folk som kommer förbi flera gånger och barn som intresserar sig för böcker och står och gömmer sig bakom en pelare och inte riktigt vågar ställa frågor. Vardaglighet och en känsla av att få insyn i hela stan, för Kumla är en liten stad som går att greppa ganska lätt. Ett stadsdelsbibliotek borde kunna vara lite liknande, eller biblioteket i Lerum eller så. Och jag skulle gärna arbeta med barn och ungdomar. När vi gjorde observation på ett bibliotek så sa en av bibliotekarierna där att barnbibliotekarier var det ont om bland de nyutexaminerade. Så det skulle vi satsa på om vi var intresserade, så kanske är det en väg.  

Jobb, ett arbete med en lön, känns ganska långt bort. Det kändes långt bort och jag hade svårt att ta tag i att söka jobb på ett konstruktivt sätt. Och nu sparar kommunerna pengar och möjligheten att få jobb inom offentlig sektor känns näst intill omöjlig. Och här står jag nu och känner hopplösheten lägga sig som ett tung täcke över mig samtidigt som jag känner mycket lust och energi och vill hitta ett sätt att få in en fot. Vill jobba. Vill göra saker. Men jag vet inte var jag ska börja, hur jag ska ta mig in.

Jag sitter just nu på ett bibliotek, ett förvaltningsbibliotek där aktiviteten är ganska låg pga sommaren. Folk har semester och vi tar en dag i taget. Neddragningarna innebär anställningsstopp, min fot in hjälper föga. Förhoppningsvis hjälper erfarenheten en smula, men kontakterna hjälper troligen inte. Förövrigt så behöver jag bli bättre på att använda mig av de kontakter som jag faktiskt har. Och jag behöver även sluta ge upp. Men hur sjutton gör man?

, , ,

3 kommentarer