Arkiv för kategorin genre

Gun-Britt Sundström

Det var längesedan jag läste så mycket och med sådan glädje som de senaste veckorna. Det började med att en vän tipsade mig om Maken, av Gun-Britt Sundström vilken jag slukade med förundran över att det har skrivits en bok som har ett bra språk, handlar om relationer som pågår, tar upp problematiken kring tvåsamheten, har med politik och forskning och könsroller och en mängd referenser till olika författare, filosofer och bibeln – och så har jag aldrig hört talas om boken. Det visade sig att både min mamma och min moster och flera andra läst den då den kom ut, på 70-talet. Jag fortsatte glatt med andra böcker som Sundström skrivit. Jag travade iväg till stadsbiblioteket och plockade med mig alla böcker som fanns där, Lättbok, Klippt och skuret och Balkongbok. Nu är de lästa allesammans. Klippt och skuret var den som slog an minst hos mig, troligen för att det mesta var hämtat ur tidningsklipp som troligen gjorde sig bättre i sin kontext. Balkongbok har jag suttit och läst på balkongen och den tyckte jag verkligen om. Och så beställde jag hennes senaste Bitar av mig själv och Maken för att jag vill ha den hemma. Även Balkongbok skulle jag vilja ha, men den finns inte i nytryck så jag har för första gången på mycket länge känt lust att gå runt på antikvariat och letaletaleta efter den. Jag vill ha den, att bläddra i. Och på listan över böcker att kolla upp ligger nu För Lydia högt. Samtidigt vill jag verkligen inte att det ska ta slut. Hon har inte skrivit mycket under senare år och kanske inte kommer skriva mer heller. Så kan det ju vara, men jag vill läsa mer. Så om någon känner till någon annan författare som på något sätt påminner så tipsa gärna och beskriv på vilket sätt det påminner.

, , , , , ,

4 kommentarer

Ord

Jag känner mig fortsatt osäker på hur jag kan skriva om böcker jag läst. Jag läser, känner, tar in och sedan vet jag inte vad som finns att säga. Till saken hör nog att jag själv inte vill veta mycket om böcker innan jag själv tar del av dem, det samma gäller filmer.

Häromdagen läste jag Yarden, det var en bok jag hört en del om innan jag läste den och på grund av detta hade jag också höga förväntningar. Jag vill inte förstöra andras läsupplevelse med höga förväntningar heller. Eller med förutfattade förväntningar även om de inte är höga. Det är något visst med att vara ganska blank inför en bok, även om författarens namn och bokens utsida oftast också ger en föraning, en idé om vad som väntar.

Och visst är det så att jag ofta väljer vad jag ska läsa utifrån tips, att jag hört något, att ett fragment i någons beskrivning av en bok har gjort mig nyfiken.

Yarden och Kallskänken har jag precis läst. En inblick i hur det kan vara att arbeta ”på botten” och så tydligt ur ett manligt respektive kvinnligt perspektiv. Och det som slog mig var bland annat hur jag själv hela tiden känner mig trygg och säker även om jag har arbetat som vårdbiträde, habiliteringspersonal och nu har haft försörjningsstöd i drygt tre år. Och jag tänker att det handlar om klassbakgrund och mitt antagande att det löser sig längre fram. Ett antagande som inte är lika självklart för alla. Dessutom skäms jag inte för att jag får försörjningsstöd eller för att jag inte har arbetat på länge, jag ser det mer som ett utslag av att det finns få jobb. Ett faktum.

Men visst har jag erfarenhet av att inte riktigt få pengarna att räcka till, att inte veta hur länge jag får leva i relativ frihet, det vill säga utan en massa kontrollmekanismer. Visa upp mitt kontoutdrag, visa vilka jobb jag sökt, visa hur mitt CV ser ut, visa på att jag duger, att jag gör vad jag kan för att få ett jobb. Visst har jag känt den stressen. Att inte få pengar till glasögon som har specialbehandling för att slippa se ut som en insekt tex (rätt mycket förstoringsglas i mina glasögon) – och därför få låna pengar av andra och sedan betala av det lånet under ett drygt år.

Men jag känner mig ändå hela tiden trygg, lugn, vilar i välfärdslandets trygghet. Och tack och lov för det, utan den tryggheten skulle jag troligen gå rakt in i en depression och inte klara av att göra någonting.

Jag blev lite sugen på att skriva ur mitt perspektiv och även fundera kring min trygghet, var den kommer ifrån. Vi hade inte alltid pengar när jag växte upp heller. Jag behöver inte så mycket pengar för att leva som jag vill, det kanske är en del?

, , ,

Lämna en kommentar

Emma Goldman!

Jag läser Den dansande agitatorn vilken innehåller några texter av Emma Goldman i urval och jag är överväldigad. Det är så bra. I synnerhet de texter som handlar om hennes liv. Nästa bok att beställa på biblioteket blir Anarkistiska minnen eller Living my life, den senare får jag nog köpa dock, om jag vill läsa den. Och den verkar inte finnas i översättning?

1 kommentar

Uppsatsen är klar! (?)

Igår kväll skickade jag in det som förhoppningsvis är slutslutversionen av vår uppsats. Idag planerar jag att slappa, gärna ute i solen med en bok. Corpus Delicti är förresten utläst och jag vet inte vad jag ska säga om den. Kortfattat: jag kände för mycket distans till karaktärerna, intressant frågeställning, inte trovärdig – vilket ökar känslan av distans för mig.

,

Lämna en kommentar

Det här med att inte ha någon tv

Jag har ingen TV och saknar inte att ha någon, men det kan resultera i en viss medie-skugga. Det händer då och då att jag ser program på tex SVT play, men jag har ingen direkt koll på vad det finns att se. Oftast så ser jag något program efter att jag har fått ett tips och det händer ganska sällan att jag  följer något. Så idag så ramlade jag över Babel vilket fick mig att börja fundera på att införa en vana att se det, varje vecka, för det var ju bra! Varför har ingen talat om för mig att detta program finns? Det är ju i och för sig en sanning med modifikation, jag har hört talas om namnet, men jag har inte vetat vad det är för program. Det finns dock en nackdel med SVT play i kombination med min dator och det är att jag inte kan se programmen i helskärmsläge och jag har lite svårare att fokusera när det är en massa annat runt omkring och när bilden är så liten. Detta fick mig att återigen längta till den dagen då jag kan köpa en ny dator.

På läsfronten håller jag på med Corpus Delicti och börjar närma mig slutet, det ska bli intressant att se om jag kan lyckas formulera några ord om denna bok. Just nu känns det som att det kan bli svårt, men jag ska läsa ut den innan jag ger mig på ett försök. Jag blev för övrigt lite sugen på att sätta mig och läsa i Underjorden av Malte Persson efter att jag sett på Babel. Jag lånade den för ett par veckor sen, men jag är inte van vid att läsa poesi så jag har ett motstånd. Ett motstånd som jag är intresserad av att ta mig förbi dock, ska göra ett försök nu.

, , , , ,

Lämna en kommentar

En soffa fylld med böcker och helt andra böcker att läsa

Jag har ett pågående projekt att byta bokhylla och jag har kommit så långt att jag har byggt ihop den nya, själv faktiskt, och fyllt sex hyllor med böcker. Idag lyckades jag få upp så många böcker att det gick att möblera om resterande böcker, som tillfälligt bor i soffan, så att jag kan sitta i soffan och tex läsa. Det känns bra och jag har insett hur pass mycket jag vanligen använder min soffa. Efter att jag berett plats så använde jag den till dagboksskrivande och sömn!

Nu är det så att jag var och hämtade två reserverade böcker idag på gamlestadens bibliotek nämligen Corpus Delicti och En dåre fri, det är alltid lite spännande det där med att reservera böcker och sedan eventuellt inte ha tid till att läsa dem när man väl får dem. Nu har jag hopp om att hinna läsa iaf en av dessa böcker på tre veckor. Eller jag hoppas på båda, men… lästid blir det inte så mycket av. Det var bland annat dessa böcker som gjorde att jag beredde plats i soffan igen.

, , ,

Lämna en kommentar

Skuggorna

Jag kunde inte sova i natt och jag vet inte om Skuggan över stenbänken var fel val av bok att läsa för att somna, eller om jag helt enkelt var för pigg. Det blev i alla fall så att jag läste ut den, efter att jag försökt sova i lite drygt en timma utan att vara i närheten av att somna. När jag släkte var klockan strax före fem och jag hade satt väckarklockan på kvart i åtta. Jag ställde inte om den, men stängde väl av den i sömnen sen, för vaknade gjorde jag klockan elva. Dagen har varit i ett töcken och jag har inte tagit mig för något känns det som. Har dock gått två promenader och lagat ordentlig mat, badat och diskat. Skrivit mail till en som studerar bland annat mig – det gjorde mig på bättre humör, att skriva det mailet. Skrivit dagbok.

Så om boken, jag blev besviken. Där finns uppenbarligen något som gjorde att jag ville läsa ut den, men något av den magi jag har för mig att jag kände som barn uteblev. Det jag blev besviken på var framförallt skildringen av Svea (hembiträdet) och Flora (den fattiga före detta tvätterskan som super), de var påtok för stereotypa. Jag kunde inte få en känsla av att de var verkliga. En annan sak som störde mig var berättarjagets nästan allvetande. Särskilt när det rörde just Sveas tankar.

Caroline är nog den som beskrivs mest som en verklig person även om det är svårt att greppa henne, men det är lite av poängen. Berta vill greppa Caroline och lyckas inte riktigt. Jag känner igen den frustrationen. Jag hade velat ha fler riktiga personer i boken helt enkelt, men funderar på om tanken var att man ser det hela ur Bertas perspektiv och hon har helt enkelt en förenklad förståelse av Svea som hel person och även Flora. Fast att bilden av hennes bror Roland också skulle vara lite halv, känns det rimligt?

 

 

, ,

1 kommentar

Lift – Hanna Wikman

Jag tyckte väldigt mycket om Lift av Hanna Wikman, det är det första jag vill säga. Den här boken gjorde mig glad och jag lockades att sätta mig i soffan och läsa vidare, mestadels på nätterna. Det är en blandning av realism och fantasi i berättelsen på ett sätt som fungerade perfekt för mig, jag fann mig gladeligen i att tro på det fantastiska. Låta det vara lika verkligt. Jag blev naturligtvis extra förtjust i att den här boken utmanar både kön och tvåsamhet utan att göra väsen av det. Och jag får resa och upptäcka nya platser och följa med i konstiga svängar hit och dit.

Jag funderar på om den här boken hade kunnat bli ännu bättre om den varit lite mindre spretig, men jag är inte helt säker. Kanske hade spretigheten sin funktion, kanske var det del i det jag föll för. Läs!

, , , , , , , , ,

Lämna en kommentar

Startade dagen med pennskaftet

PennskaftetJag har läst ungefär halva Pennskaftet och jag inser för varje gång som jag läser om engagerade kvinnor i början av 1900-talet att jag gillar det skarpt. Innan Pennskaftet har jag läst främst biografier, men nu blir jag intresserad av att ta reda på fler skönlitterära böcker från den tiden om just politiskt engagerade kvinnor. Både om kampen för rösträtt, vilket är det bärande temat i Pennskaftet, och om engagemanget för att intressera kvinnor för politiken när rösträtten väl var ett faktum. Jag tänker bland annat på den kvinnliga medborgarskolan på Fogelstad.

Pennskaftet handlar även om kärlek, på ett sätt som troligen var nytt för den tiden, men som känns ganska mossigt i mina ögon. Det är intressant i vilket fall, men jag följer berättelsen om rösträttsarbetet med större fascination. Jag tänker även att det går att hämta inspiration därur om man, som jag, gärna vill engagera sig och påverka – inte minst efter valets utgång. Jag har börjat fundera lite på vilken, eller vilka frågor som jag verkligen vill engagera mig i och att jag ska våga ta i dom även om dom känns svåra och jag har en tendens att fastna i alltings komplexitet.

Jag läser Pennskaftet för att jag är med i den feministiska bokcirkeln på Gamlestadens bibliotek och jag är riktigt glad att jag valde att göra det.

, , , , ,

Lämna en kommentar

Läsperiod…

Jag har haft en vecka med mycket läsning nu, det började med att jag läste två ungdomsromaner och en Tove Jansson bok. Sen övergick jag till en roman som jag inte vet var jag ska placera den. Flickan från tjugotalet. Den var till stora delar chick lit. men med en spök-twist som jag verkligen gillade. Men efter det har det totalt tvärstannat. Och jag är kvar i bokbehovet, men har ingen bok att påbörja. Jag hade en, trodde jag, men när jag började läsa den på spårvagnen häromdagen så kom jag ingen vart och sedan började jag må illa i stället. Och jag insåg två saker, jag tycker om att ha en karaktär att följa och jag tycker om att bli glad, intresserad, inspirerad, fascinerad och möjligen lite frustrerad av att läsa skönlitteratur, men jag är inte intresserad av att må dåligt, eller bli upprörd, berörd på negativa vis. Det är helt enkelt inte därför jag läser.

Så, nu är jag på jakt efter en feel-good roman till. As always.

Tips?

Lämna en kommentar