Arkiv för kategorin Läsminnen

Gun-Britt Sundström

Det var längesedan jag läste så mycket och med sådan glädje som de senaste veckorna. Det började med att en vän tipsade mig om Maken, av Gun-Britt Sundström vilken jag slukade med förundran över att det har skrivits en bok som har ett bra språk, handlar om relationer som pågår, tar upp problematiken kring tvåsamheten, har med politik och forskning och könsroller och en mängd referenser till olika författare, filosofer och bibeln – och så har jag aldrig hört talas om boken. Det visade sig att både min mamma och min moster och flera andra läst den då den kom ut, på 70-talet. Jag fortsatte glatt med andra böcker som Sundström skrivit. Jag travade iväg till stadsbiblioteket och plockade med mig alla böcker som fanns där, Lättbok, Klippt och skuret och Balkongbok. Nu är de lästa allesammans. Klippt och skuret var den som slog an minst hos mig, troligen för att det mesta var hämtat ur tidningsklipp som troligen gjorde sig bättre i sin kontext. Balkongbok har jag suttit och läst på balkongen och den tyckte jag verkligen om. Och så beställde jag hennes senaste Bitar av mig själv och Maken för att jag vill ha den hemma. Även Balkongbok skulle jag vilja ha, men den finns inte i nytryck så jag har för första gången på mycket länge känt lust att gå runt på antikvariat och letaletaleta efter den. Jag vill ha den, att bläddra i. Och på listan över böcker att kolla upp ligger nu För Lydia högt. Samtidigt vill jag verkligen inte att det ska ta slut. Hon har inte skrivit mycket under senare år och kanske inte kommer skriva mer heller. Så kan det ju vara, men jag vill läsa mer. Så om någon känner till någon annan författare som på något sätt påminner så tipsa gärna och beskriv på vilket sätt det påminner.

Annonser

, , , , , ,

4 kommentarer

Priset på vatten i Finistère – Bodil Malmsten

Jag får känslan av att Bodil har en anteckningsbok och skriver det hon tänker, ungefär som jag gör när jag skriver dagbok. Funderingar, reflektioner, tankar. Till viss del med utgångspunkt ur det som händer här och nu och till viss del runt känslor, tankemönster. Priset på vatten i Finistère är en reflekterande bok. Jag är ovan vid berättarstilen, men tror att jag gillar det.

Det står att boken är fiktiv, men känslan som den ger är att det är ett stycke verklighet som beskrivs, ett år från Bodils egna liv. Sån är känslan. Jag funderade en hel del kring var gränsen går mellan fitkion och biografi – allt kan ju vara påhittat, eller så är bara delar påhittade, vad vet jag.

Boken drog inte i mig, jag ville inte läsa vidare, veta vad som händer sen, det var mer så att jag trivdes med att läsa den, att jag gärna läste lite till för att det var sympatiskt, som ett trevligt sällskap.

, ,

3 kommentarer

Lunchdags

Jag började läsa Mörkt vatten av Joyce Carol Oates i förhoppningen att någon annan bok av henne skulle locka mig, jag läste nämligen en för länge sen som jag inte minns namnet på, men som fick mig att mest bara må dåligt. Samtidigt som jag tyckte att den var bra, bra som i välskriven. Den här boken fick samma effekt. Dels tror jag att det handlar om att jag mår dåligt av när manlig sexualitet beskrivs som erövrande, obehaglig, hemsk. I den här boken, Mörkt vatten, så tycker jag mig mest ana den bilden av den manliga sexualiteten mellan raderna, men det är tillräckligt för att jag ska må dåligt.

Tillägg: Jag tyckte inte heller om det eviga upprepandet av fullständigt namn ”Kelly Kelleher”, dels så stör det mig i allmänhet när författare väljer att skriva så och dels så fick jag en känsla av distans till historien. Jag började fundera på om jag föredrar berättelser skrivna i jagform. Jag vill känna närvaron.

(Läste nu detta och tänker att det kanske ger berättelsen en annan känsla om man känner till vad boken ”bygger på”, jag hade inte den blekaste)

Eftersom jag själv jobbar med att inte se så på mäns sexualitet just nu så kändes boken väldigt malplacerad och jag bestämde mig för att lägga undan den och ta upp Svinalängorna av Susanna Alakoski istället och den känns hittils bättre, även om jag minns, från när jag lyssnade på den på P1 (de avsnitt som jag råkade höra när radion råkade stå på samtidigt som den gick som följetong), att även den har med ”onda män” som ett tema.

Egentligen vill jag läsa ”snälla” böcker just nu, men jag förstår inte var jag ska hitta de böckerna utan att de är rosaskimrande chicklitt med ett evigt upprepande av klädesmärken och noll igenkänning. Jag vill ha igenkänning och djup utan att det för den skull är misär och en massa ”onda män”.

Ge mig något att bita i, med glädje och hopp i, med vardag och funderingar, med liv i.

, , , , , , ,

Lämna en kommentar

Läsminne

Jag funderade lite idag på vad jag kan skriva om när jag håller på och läser en bok och inte direkt har lust att ge en massa läsrapporter under tiden och kom på att jag kan skriva om allt möjligt som har med läsande, skrivande och ord att göra. Jag har tänkt det förut, men inte gjort så mycket med det.

Det jag kom att tänka på var när jag som tio åring hade sett les miserables två gånger, för att min vän var med och spelade en barnroll, och jag skulle åka upp till Stockholm och se musikalen för tredje gången. Då bestämde jag mig för att jag ville förstå handlingen mera och lånade därför Samhällets olycksbarn av Victor Hugo som är ett samlingsverk i tre volymer a 300 sidor. Detta bestämde jag mig alltså som tio åring att läsa och det var ingen hejd på min envishet. Det sista läste jag på tåget upp till Stockholm och jag minns att jag tänkte att folk skulle tycka att jag var lite spciell som satt där med min stora tjocka bok och läste.

Jag läste ut den och jag förstod berättelsen bättre än innan, men det var mycket som jag inte begrep och som jag irriterade mig på. Det var konstiga glapp i berättelsen som jag inte riktigt fick grepp om och jag undrar hur jag skulle uppleva det om jag läste om den nu.

,

Lämna en kommentar