Inlägg taggade Yarden

Ord

Jag känner mig fortsatt osäker på hur jag kan skriva om böcker jag läst. Jag läser, känner, tar in och sedan vet jag inte vad som finns att säga. Till saken hör nog att jag själv inte vill veta mycket om böcker innan jag själv tar del av dem, det samma gäller filmer.

Häromdagen läste jag Yarden, det var en bok jag hört en del om innan jag läste den och på grund av detta hade jag också höga förväntningar. Jag vill inte förstöra andras läsupplevelse med höga förväntningar heller. Eller med förutfattade förväntningar även om de inte är höga. Det är något visst med att vara ganska blank inför en bok, även om författarens namn och bokens utsida oftast också ger en föraning, en idé om vad som väntar.

Och visst är det så att jag ofta väljer vad jag ska läsa utifrån tips, att jag hört något, att ett fragment i någons beskrivning av en bok har gjort mig nyfiken.

Yarden och Kallskänken har jag precis läst. En inblick i hur det kan vara att arbeta ”på botten” och så tydligt ur ett manligt respektive kvinnligt perspektiv. Och det som slog mig var bland annat hur jag själv hela tiden känner mig trygg och säker även om jag har arbetat som vårdbiträde, habiliteringspersonal och nu har haft försörjningsstöd i drygt tre år. Och jag tänker att det handlar om klassbakgrund och mitt antagande att det löser sig längre fram. Ett antagande som inte är lika självklart för alla. Dessutom skäms jag inte för att jag får försörjningsstöd eller för att jag inte har arbetat på länge, jag ser det mer som ett utslag av att det finns få jobb. Ett faktum.

Men visst har jag erfarenhet av att inte riktigt få pengarna att räcka till, att inte veta hur länge jag får leva i relativ frihet, det vill säga utan en massa kontrollmekanismer. Visa upp mitt kontoutdrag, visa vilka jobb jag sökt, visa hur mitt CV ser ut, visa på att jag duger, att jag gör vad jag kan för att få ett jobb. Visst har jag känt den stressen. Att inte få pengar till glasögon som har specialbehandling för att slippa se ut som en insekt tex (rätt mycket förstoringsglas i mina glasögon) – och därför få låna pengar av andra och sedan betala av det lånet under ett drygt år.

Men jag känner mig ändå hela tiden trygg, lugn, vilar i välfärdslandets trygghet. Och tack och lov för det, utan den tryggheten skulle jag troligen gå rakt in i en depression och inte klara av att göra någonting.

Jag blev lite sugen på att skriva ur mitt perspektiv och även fundera kring min trygghet, var den kommer ifrån. Vi hade inte alltid pengar när jag växte upp heller. Jag behöver inte så mycket pengar för att leva som jag vill, det kanske är en del?

Annonser

, , ,

Lämna en kommentar