Arkiv för mars, 2011

Skuggorna

Jag kunde inte sova i natt och jag vet inte om Skuggan över stenbänken var fel val av bok att läsa för att somna, eller om jag helt enkelt var för pigg. Det blev i alla fall så att jag läste ut den, efter att jag försökt sova i lite drygt en timma utan att vara i närheten av att somna. När jag släkte var klockan strax före fem och jag hade satt väckarklockan på kvart i åtta. Jag ställde inte om den, men stängde väl av den i sömnen sen, för vaknade gjorde jag klockan elva. Dagen har varit i ett töcken och jag har inte tagit mig för något känns det som. Har dock gått två promenader och lagat ordentlig mat, badat och diskat. Skrivit mail till en som studerar bland annat mig – det gjorde mig på bättre humör, att skriva det mailet. Skrivit dagbok.

Så om boken, jag blev besviken. Där finns uppenbarligen något som gjorde att jag ville läsa ut den, men något av den magi jag har för mig att jag kände som barn uteblev. Det jag blev besviken på var framförallt skildringen av Svea (hembiträdet) och Flora (den fattiga före detta tvätterskan som super), de var påtok för stereotypa. Jag kunde inte få en känsla av att de var verkliga. En annan sak som störde mig var berättarjagets nästan allvetande. Särskilt när det rörde just Sveas tankar.

Caroline är nog den som beskrivs mest som en verklig person även om det är svårt att greppa henne, men det är lite av poängen. Berta vill greppa Caroline och lyckas inte riktigt. Jag känner igen den frustrationen. Jag hade velat ha fler riktiga personer i boken helt enkelt, men funderar på om tanken var att man ser det hela ur Bertas perspektiv och hon har helt enkelt en förenklad förståelse av Svea som hel person och även Flora. Fast att bilden av hennes bror Roland också skulle vara lite halv, känns det rimligt?

 

 

Annonser

, ,

1 kommentar

Godnattsaga

Det har fungerat ypperligt med godnattsaga. Jag har läst en, eller ibland två, noveller i Det osynliga barnet varje kväll och sedan faktiskt kunnat somna inom en timma i alla fall. Nu har jag läst de tre muminböcker jag har och tänkte ta mig iväg så snart jag får pengar och köpa en till. Nu har jag dock övergått till att läsa Skuggan över stenbänken en barndomsklassiker. Jag vet inte hur många gånger jag har läst den, en, två, tre? Oklart och jag minns bara fragment av berättelsen. Ska bli spännande att läsa igen, jag anar redan var vissa spår i vad jag tycker om att läsa har börjat!

 

, , , , ,

3 kommentarer

Litteraturförmedling

Jag har de senaste dagarna funderat lite på litteraturförmedlingens roll på bibliotek och jag har kommit underfund med två saker. Två vänner, båda litteraturintresserade verkade båda helt främmande inför begreppet litteraturförmedling, de undrade vad det är. Jag kände mig lite ställd, ”vad litteraturförmedling är, det hörs väl på namnet?” var min spontana tanke. Förmedling av litteratur. Vad innebär då ”förmedla”? Enligt min ordbok ”ordna såsom mellanhand, kontaktperson”. Jag tänker att litteraturförmedling handlar om att föra samman människor och litteratur, genom att visa på vad som finns och gärna inspirera till läsning. Jag tänker på bokprat, samtal om böcker, författarbesök, poesiaftnar, texter om böcker i tex bloggar.

Jag tycker att litteraturförmedling är viktigt på biblioteken, dels så tenderar det att ha en viktig roll i praktiken och dels tycker jag att det är bra. Samtidigt känner jag en osäkerhet inför det, jag har ingen koll på hur jag själv skulle kunna inspirera till läsning. Och jag funderar på hur det kommer sig att vi förväntas vara bra på det här av oss själva, att det inte är något som diskuteras på utbildningen. Jag behöver bli inspirerad genom att få en  mängd idéer kring hur man kan vara engagerad kring litteratur på ett sätt som smittar av sig. För det är ganska mycket den vägen jag tror på, plikttrogna bokprat tror jag inspirerar föga. Engagerade bokprat smittar av sig.

Sedan känner jag någotslags motstånd mot själva ordet bokprat, vad kan det bero på? Jag tror jag skulle föredra ordet boksamtal, eller kanske litteratursamtal och märker att min egen bild av de hela höjer åldern och nivån för varje ord. Bokprat hamnar lägst, sedan boksamtal och litteratursamtal blir nästan litteraturvetenskaplig nivå. Som att det inte går att prata om litteratur på alla nivåer? På sätt som påverkas av de som deltar i samtalet helt enkelt.

Jag behöver diskutera det här ämnet så att jag får fler idéer om hur jag skulle kunna  samtala om böcker på ett engagerande sätt. Har du någon idé/erfarenhet/åsikt?

 

, , , , , ,

Lämna en kommentar