Arkiv för kategorin Givande dagar

En eloge till uppstyrdhet

Idag har jag övat mig i planerandets konst.

  • steg 1: planera
  • steg 2: följ planen

Det händer att jag försöker få ganska många vitt skilda saker gjorda utan att planera, eller lista upp det, det går sällan bra. Istället bor det en ångest i bakhuvudet, eller om det är i bröstkorgen, eller någon gång i magen. En ständig känsla av att ha glömt något och en upplevelse av att praktiskt enkla göromål är näst intill omöjliga att ta sig för. Som att betala räkningar, som att lämna in papper till soc i tid, som att skicka in papper hit och dit. Och studera och städa och diska och och och.

Att umgås med människor är det jag finner enklast att automatprioritera och jag ser det som bra samtidigt som jag behöver få det andra gjort om inte ångesten och stressen ska hugga efter mig. Så idag planerade jag och jag har följt min plan. Insåg att jag, trots att jag försökte vara rimlig och realistisk i tidsåtgången för vissa uppgifter ändå låg en timma back när jag kom till punkten plugga. Det fick mig att ge mig själv lite rätt i att sådana saker som att gå till soc och handla faktiskt tar upp en hel del tid och ställer sig som klossar i vägen för färdigställandet av den här never-ending-uppsatsen som jag håller på med.

Dock så stod jag där vid punkt plugga och tog mig an den. Nu har jag skrivit och varvat det med plockande i lägenheten för att kroppen behöver att jag inte sitter konstant vid datorn. Så, det har blivit flera stycken redigerade och vardagsrummet börjar ta form, komma ur sin pappersskrud och få lite mer substans. Visst kreativt kaos tycker jag om, jag vill inte ha pedandisk ordning. Många många vita farliga viktiga pepperspapper blandade med lika vita ovikta papperspapper gör mig dock på dåligt humör, liksom små plastmojänger och kvitton.

En sista vända för att försöka få lite liv i de döda formella orden av typen; enklare utan hinder, principerna, funktionsförmåga, rättsliga rådigheten…

Annonser

, , ,

1 kommentar

Plötslig feber

Jag började dagen igår med att fråga Arvid om jag fick låna lite frukost av honom då jag inte hade mer än mjölk och spenat hemma och det är svårt att skapa mat på överhuvudtaget. Så det blev lite yoghurt och kaffe hemma hos honom och sedan en promenad i solskenet. Lyssnandes på Sonic Youth, vilka jag inte tyckt om tidigare, men  började fundera på om jag kanske kan börja lyssna på. På promenader. Fungerar troligen inte som bakgrund för mig. Försökte ha på det nu när jag skulle skriva och det tog för mycket uppmärksamhet och blev ett störande brus. Det fick bli Regina Spektor istället. Nu. Igår kom jag hem efter min promenad och planerade studierna på ett bra sätt medan jag lyssnade på Stan Getz och kände mig glad åt att jag hittat mitt fokus. Sedan tog jag ett bad. Började huttra och kände mig febrig. Mot kvällen var jag uppe i över 40 graders feber och kände mig ganska ynklig. Just nu känner jag mig ganska så frisk och jag har sovit mystiskt lite. Får se hur det går med studiefokuset idag.

, , , ,

Lämna en kommentar

Socialkontoret spårvagnskort

Titeln på det här inlägget har ingenting med något annat att göra än att jag tyckte det var fascinerande att någon har sökt på de orden och hamnat här. Och om någon nu gör det igen och jag tolkar undran riktigt så kan jag säga att månadskort på västtrafik brukar ingå i vad man får i försörjningsstöd, så vet ni det.

Jag har tagit upp Allt igen och fascineras över att denna bok drar i mig med så långa mellanrum. Jag tror att det går sjok av halvår, eller år mellan att jag läser i den och då fortsätter jag där jag slutade sist. Har aldrig hanterat någon annan bok på det sättet. Så den är speciell. Där finns mycket ordlek, ordvridning, ordvändningar, orddrifter.

Nu ska jag transformera mitt ordfokus till uppsatsen. Det blir mycket av den varan, att lyckas kanalisera om fokuset. Jag övar mig på det. På att inte följa lustimpulser hela tiden, på att också följa planerade vägar. Gå på den stora landsvägen fast att jag är sugen på att ta en avstickare in i skogen. Skogen står kvar även imorgon och på kvällarna. Så tänker jag.

Tillägg: Nej, jag följer inte lustimpulser hela tiden vanligen. Jag alternerar mellan att följa sådana och att mest flyta runt i vardagen sådan som den är, blir. Slentrian? Det kan vara lustfyllt även det, vardagslunken, men det kan också bara vara. Och det kan ge en känsla av tomhet, av att dagarna flyter ihop.

, , ,

Lämna en kommentar

på lördag :)

augustifest

, , , , , ,

Lämna en kommentar

Svinalängorna

Jag är nu ca 60 sidor in i boken och gillar det jag läser starkt. Språket, känslan, rytmen, närheten. Det här är bra. Och nu ska jag sova och ska försöka att bara läsa en halvtimma…

,

Lämna en kommentar

Växtlighet.

Jag gick en promenad i skogen med kamera i högsta hugg. När den ställer om färgerna, kameran, så blir jag lite irriterad. Den väldigt lila blomman blev blå och ljusskiftningar förstärks och blir underligga. Det blev en aning bättre när jag ställde om till ”blixt” inställningen trots att jag inte använder blixt.

Jag har svagt av musik utan för fönstret, det är skymning och luktar av blommor utifrån. Om jag går ut på min balkong är lukten nästan för stark, men också väldigt somrig. Jag kan inte härleda vad det är som doftar dock. Ordval: doft/lukt. Det är inte riktigt behagligt, men är en blomdoft ändå. Nåja, jag säger att det luktar sommar. Och jag funderar på om min kaprifol kommer få några blommor i år – den får små knoppar, men de verkar dö innan det händer något mer. Kanske om jag är noggrannare med att vattna. Klematisen har många småsmå knoppar nu så där blir det nog en massa lilablå blommor snart, den har sträckt sig en bra bit på balkongräcket och hela balkongen är så mycket trevligare nu. Jag kan ställa mig där ute och känna hur jag slappnar av när jag kommer hem och är uppe i varv.

Växter är bra för nunärvaron.

, ,

Lämna en kommentar

Rondell-picknick

Idag hade vi picknick i rondellen och det var riktigt trevligt, gräset där var bättre än det här utanför huset. Jag har ganska länge tänkt att det skulle kunna vara kul att ha en picknick där och när jag föreslog det för en vän så hakade hen genast på och sa att vi borde ha det och idag blev det av. Sen följde nästan alla med hem till mig och det var trevligt trots att jag inte var så social, känner mig väldigt trött och seg. 

Plötsligt gick alla i ett nafs, så som det ofta blir när en säger att den ska gå och de andra vill haka på för att det är trevligare att åka spårvagn tillsammans än ensam. Det kändes som vanligt lite snopet, men även skönt. Ensamheten är något jag tycker mycket om just nu. Ska gå över till grannen om en stund dock, funderar på att ta med mig en stickning.

Lämna en kommentar

Balkongen

dsc00727

 
dsc00718

dsc007221

1 kommentar