Arkiv för kategorin Tipsa mig

Gun-Britt Sundström

Det var längesedan jag läste så mycket och med sådan glädje som de senaste veckorna. Det började med att en vän tipsade mig om Maken, av Gun-Britt Sundström vilken jag slukade med förundran över att det har skrivits en bok som har ett bra språk, handlar om relationer som pågår, tar upp problematiken kring tvåsamheten, har med politik och forskning och könsroller och en mängd referenser till olika författare, filosofer och bibeln – och så har jag aldrig hört talas om boken. Det visade sig att både min mamma och min moster och flera andra läst den då den kom ut, på 70-talet. Jag fortsatte glatt med andra böcker som Sundström skrivit. Jag travade iväg till stadsbiblioteket och plockade med mig alla böcker som fanns där, Lättbok, Klippt och skuret och Balkongbok. Nu är de lästa allesammans. Klippt och skuret var den som slog an minst hos mig, troligen för att det mesta var hämtat ur tidningsklipp som troligen gjorde sig bättre i sin kontext. Balkongbok har jag suttit och läst på balkongen och den tyckte jag verkligen om. Och så beställde jag hennes senaste Bitar av mig själv och Maken för att jag vill ha den hemma. Även Balkongbok skulle jag vilja ha, men den finns inte i nytryck så jag har för första gången på mycket länge känt lust att gå runt på antikvariat och letaletaleta efter den. Jag vill ha den, att bläddra i. Och på listan över böcker att kolla upp ligger nu För Lydia högt. Samtidigt vill jag verkligen inte att det ska ta slut. Hon har inte skrivit mycket under senare år och kanske inte kommer skriva mer heller. Så kan det ju vara, men jag vill läsa mer. Så om någon känner till någon annan författare som på något sätt påminner så tipsa gärna och beskriv på vilket sätt det påminner.

Annonser

, , , , , ,

4 kommentarer

Mot ett yrkesliv?

Jag tänkte börja använda den här bloggen även för att skriva kring hur det går med projekt bli klar med uppsats, få examen och sedan få ett jobb. Tänkte försöka skriva mer överhuvudtaget nu, om böcker också och andra kulturella händelser. Uppsatsen har ventilerats och vi har en inte helt oansenlig hög med grejer som behöver fixas innan den är godkänd och jag kan hoppas på att få ett papper som säger att nu så, nu är jag anställningsbar. Jag funderar på vad det kommer ge. Yrket jag har valt, bibliotekarie, erbjuder inte den mest lockande arbetssökandesituationen. Jag har två jobb på gång nu som jag tänkte söka parallellt med att jag redigerar det sista på uppsatsen.

Engagemang, jag vill engagera mig i det jobb jag tillslut får, men samtidigt vill jag inte lägga en massa obetald arbetstid på att bli bra på det jag gör. Hur får man det att gå ihop? Kräva tid till fortbildning? Lästid? Jag är även nyfiken på alla berättelser som finns där ute. Hur gör folk, praktiskt, i det dagliga arbetet. Vad ger vilka konsekvenser i mötet med låntagare etc. Jag känner mig ambivalent inför att utbildningen inte är mer av en yrkesutbildning. Jag vill ha mer på fötter när det gäller att skapa ett bra bibliotek, bra stämning, bra förmedling av böcker. Pedagogik?

Just nu läser jag Aidan Chambers Böcker inom oss, fast jag fick bara tag i upplaga 1. Så, om någon bibliotekarie läser detta, berätta om något konkret från ditt yrkesliv. Något som fungerat ovanligt bra eller ovanligt dåligt, eller bara lite vardagsanekdoter. Jag har praktiserat på en rad bibliotek och fått inblick i det mesta av de dagliga arbetet, men jag har inte haft möjlighet att ordna någon riktad aktivitet pga tidsbrist. Så mer om sådana vill jag gärna höra.

Lämna en kommentar

Hypnotisören – Lars Kepler

Efter att ha läst detta så blev jag sugen på att läsa Hypnotisören av Lars Kepler och detta trots att jag då helst vill läsa ”snälla” böcker just nu. Jag har missat hypen som de pratar om, tror jag levt lite i mediaskugga ett tag. Och efter att jag läst inlägget så gick jag förbi en bokaffär som ägnade ett helt skyltfönster åt endast den här boken, absurt.

Det är något visst med deckare som gör att jag gillar dem, när de är bra, trots att de verkligen spelar på rädslor och ”onda män”, det är vanlgiast att det är en man som är förövare – i alla fall i de böcker jag läst. Precis som i verkligheten alltså. Fitkionen speglar verkligheten och deltar i reproducerandet av den samtidigt, knepigt det där. I vilket fall så blev jag alltså sugen på att läsa den här boken, men på dagtid. Att läsa en sådan bok nattetid, när jag redan tycks komma på allt möjligt att vara rädd för när jag ska sova skulle bara vara korkat.

 Och, jag har turen att jobba på ett bibliotek, och chefen tyckte att vi självklart ska köpa in den, eftersom den kommer efterfrågas – pga hypen. Hon föreslog även att jag kunde sätta mig först i kön, så när boken leveras från bokus är det bara att sätta tänderna i den… hoppas att det sker innan torsdag så kan jag ha den som semesterläsning.

Tipsa mig om: Snälla böcker med djup, vardag, gärna i Sverige, nutid.

,

4 kommentarer

Lunchdags

Jag började läsa Mörkt vatten av Joyce Carol Oates i förhoppningen att någon annan bok av henne skulle locka mig, jag läste nämligen en för länge sen som jag inte minns namnet på, men som fick mig att mest bara må dåligt. Samtidigt som jag tyckte att den var bra, bra som i välskriven. Den här boken fick samma effekt. Dels tror jag att det handlar om att jag mår dåligt av när manlig sexualitet beskrivs som erövrande, obehaglig, hemsk. I den här boken, Mörkt vatten, så tycker jag mig mest ana den bilden av den manliga sexualiteten mellan raderna, men det är tillräckligt för att jag ska må dåligt.

Tillägg: Jag tyckte inte heller om det eviga upprepandet av fullständigt namn ”Kelly Kelleher”, dels så stör det mig i allmänhet när författare väljer att skriva så och dels så fick jag en känsla av distans till historien. Jag började fundera på om jag föredrar berättelser skrivna i jagform. Jag vill känna närvaron.

(Läste nu detta och tänker att det kanske ger berättelsen en annan känsla om man känner till vad boken ”bygger på”, jag hade inte den blekaste)

Eftersom jag själv jobbar med att inte se så på mäns sexualitet just nu så kändes boken väldigt malplacerad och jag bestämde mig för att lägga undan den och ta upp Svinalängorna av Susanna Alakoski istället och den känns hittils bättre, även om jag minns, från när jag lyssnade på den på P1 (de avsnitt som jag råkade höra när radion råkade stå på samtidigt som den gick som följetong), att även den har med ”onda män” som ett tema.

Egentligen vill jag läsa ”snälla” böcker just nu, men jag förstår inte var jag ska hitta de böckerna utan att de är rosaskimrande chicklitt med ett evigt upprepande av klädesmärken och noll igenkänning. Jag vill ha igenkänning och djup utan att det för den skull är misär och en massa ”onda män”.

Ge mig något att bita i, med glädje och hopp i, med vardag och funderingar, med liv i.

, , , , , , ,

Lämna en kommentar

Jag söker feel-good litteratur

I fredags när jag skulle iväg till stan så ville jag ha med mig en pocketbok för spårvagnsresan. Jag stod och velade framför bokhyllan, ingenting kändes lockande. Tillslut bestämde jag mig för en Marian Keyes bok. En som jag påbörjat en gång tidigare, men av någon anledning, som mycket väl kan ha varit att jag inte hade ro att läsa, hade en annan bok på gång, eller på något annat som inte har med själva boken att göra. Jag har inte kommit särskilt långt i boken, men jag slås av hur främmande den värld som beskrivs känns. Det är shopping och man och hus och jobb på advokatfirma. Jag har för mig att det var en advokatfirma…

Jag gillade de första Keyes böckerna som jag läste, tyckte om språket och berättartekniken, låg och läste långt in på nätterna. Jag ville helt enkelt läsa vidare, veta hur det gick. Jag undrar när det var, när jag gick på gymnasiet kanske, eller strax efter. Är det jag som har förändrats eller är det andra teman i böckerna? Troligen lite av både ock, men jag hoppas på något sätt fortfarande att Keyes böcker ska kunna vara  underhållning och tidsfördriv för mig så jag tar upp någon av de böcker jag har i bokhyllan med jämna mellanrum för att se om jag denna gång fastnar.

Jag tror att jag vill ha tips nu, lättläst, lättsmält, trevligt. Feelgood litteratur. Problemet är att jag kanske inte är riktigt normal i vad jag tycker är feelgood. Keyes kvalificerar inte riktigt längre, men det är ändå lite åt det hållet. Jag vill gärna ha något som ligger lite närmare min egen värld. Och min värld är för tillfället en hel del bloggskrivande, ljudbokslyssnande, promenerande, diskuterande med vänner och arbetslöshet – med tillhörande ångest, frustration och emellanåt hopplöshetskänslor.

, ,

2 kommentarer

Vardagsskildring med ny story

Jag vill läsa en bok som skildrar vardagshändelser, det vill säga man får följa en eller flera personer i deras vardag och det viktiga är vad de tänker och gör och relationer har en viktig del i handlingen.

Nu till det specifika som gör det hela svårare, jag vill hitta en sådan bok som inte följer normerna för relationer. Huvudpersonen delar inte in sina relationer i vänskaps- resp kärleksrelationer. Sex ska inte presenteras som destruktivt om det förkommer ”utanför” en parrelation och fint om det förkommer ”inne i” en parrelation. Det hela ska inte presenteras som en fas som personen går igenom. Det ska vara mogna människor som mår som folk gör mest och det ska förkomma konflikter. Den ska helst vara skrivan på svenska.

Jag har länge letat efter en sådan bok, men ännu inte funnit en.

, ,

2 kommentarer